Nu blir det bara mörkare och mörkare, trots att sommaren just har börjat. I tisdags inföll nämligen sommarsolståndet, då dag och natt är lika långa. I Sverige firade vi midsommar nu i fredags, trots att det inte är den helt korrekta dagen, astronomiskt sett. Det spelar kanske inte så stor roll för oss i vårt moderna firande, men sommarsolståndets astronomiska exakthet har genom historien varit viktig och användbar för många människor runt om i världen.
Hos Anasazi-stammen i New Mexico har man funnit en hällristning, idag känd under namnet Soldolken. Ristningen är belägen på en klippformation vid namn Fajada Butte och består av en spiral med nitton linjer. Spiralen är dold i skugga bakom några stora klippblock lutandes mot bergväggen. Detta gör att bara väldigt lite solljus kan slinka in. Vid sommarsolståndet faller solljuset in på så sätt att det bildas en dolk av ljus, vilken skär rakt igenom mitten av spiralen.
Det råder dock många oklarheter kring Soldolken. Forskarna är inte säkra på när den ristats dit eller vilken betydelse den kan ha spelat för människorna som skapat den. Det finns också frågetecken kring om de stora klippblocken som skuggar Soldolken har placerats dit av människor eller om de helt enkelt fallit ned och skapat detta lägliga ljusfenomen. Den allmänna uppfattningen idag är att Soldolken fungerat som en astronomisk kalender.
