Saturnus är känd för först och främst två saker; sina vackra, omfattande ringar, samt de många intressanta månar som omger planeten. Runt denna gasjätte finner vi bland annat Titan, som näst efter Ganymedes är vårt solsystems andra största måne och vilken står högt på listan över potentiellt livshysande världar i solsystemet och allt som allt har Saturnus 64 bekräftade månar om vilka vi hyser olika grader av kunskap.
För att vi skulle kunna tillskansa oss större kunskaper om Saturnus många månar, sände NASA i oktober 1997 upp sonden Cassini och alltsedan 2004 har den kretsat kring den ringprydda planeten och studerat såväl den som dess ringar och månar.
I mer än 12 år har vi blivit bortskämda med uppdateringar från Cassini, som inte minst har försett oss med många fantastiska fotografier från saturnusgrannskapet och nu är det alltså dags igen.
De senaste tillskotten till cassinigalleriet består av bilder av Saturnus näst innersta måne, Pan, vars yttre kom att fascinera såväl som förbrylla många då bilderna släpptes. Den lilla månen liknar nämligen en ravioli, eller till och med en semla med sina hoptryckta hemisfärer och en tydligt utbuktande och deformerad ekvator. Hur kommer detta sig?
För att fullt ut kunna förstå Pans underliga utseende måste vi likt Cassini själv göra en djupdykning in i Saturnus ringar och börja med deras ursprung, vilket man dessvärre inte kunnat fastställa. Emellertid finns det två troliga hypoteser rörande ringarnas ursprung, som kan hjälpa oss att förstå såväl Pan som andra saturnusmånar.
Den första hypotesen går ut på att ringarna är före detta månar till Saturnus, som har vandrat för nära planeten och således pulvriserats av tidvattenkrafterna. Denna hypotes grundar sig i att många av Saturnus månar, i likhet med ringarna, består mestadels av is, och detta är även det grundläggande för hypotes nummer två, som snarare föreslår att Saturnus ringar från början var ännu större än vad de är idag men att ringarna kom att utgöra en ”månfabrik” i vilken isblock successivt kolliderade, smälte samman och bildade större objekt.
Oavsett vilken av hypoteserna som ligger närmast sanningen kan vi sluta oss till att Pan har sin sammanpressade semleform antingen på grund av närheten till Saturnus, eller att den där den befinner sig i planetens A-ring, har bildats av ringmateria. Båda delarna skulle kunna förklara Pans underliga form.
Om den första ringhypotesen stämmer, har Pan blivit rådbråkad av Saturnus dragningskraft och helt enkelt brutits sönder på mitten och börjat läcka ut ett innandöme som därefter åter frös till is och som sedan byggdes på av omkringliggande materia. Om det däremot är ringhypotes nummer två som är överensstämmande med verkligheten, har Pan bildats i A-ringen och dess knepiga form kommer sig av isig materia som har ansamlats runt ekvatorn under månens varv genom ringen. Kanske kan Cassini i framtiden hjälpa till med att lösa även denna gåta åt oss!
