Finns det en gräns för hur liten en stjärna kan vara? Svaret är ja, och astronomer vid University of Cambridge i Storbritannien har nyligen hittat en stjärna vars storlek ligger precis över den gränsen.
För att en stjärna ska kunna skapas krävs det att den har en viss massa när den bildas. Om massan är för liten kan inte den termonukleära fusionsprocessen som driver stjärnor startas eller upprätthållas. För att processen ska fungera krävs att objektets massa kollapsar inåt, men är massan för liten så blir istället det utåtriktade trycket övervinnande stort. Istället för en stjärna bildas då en brun dvärg.
Men den nyfunna stjärnan, med namnet EBLM J0555-57Ab, ligger alltså precis över den här gränsen med sina 0,081 solmassor. Dess storlek kan jämföras med planeten Saturnus (se bild nedan) som är solsystemets näst största planet. Stjärnan är alltså mindre än Jupiter, och slår alla tidigare rekord för hur liten stjärna som har observerats. Detta gör också stjärnan till ett objekt med mycket hög densitet i jämförelse med andra kompakta objekt som inte är stjärnkvarlämningar.
Stjärnan ingår i ett dubbelsystem och upptäcktes av projektet WASP (Wide Angle Search for Planets) genom transitmetoden när den cirkulerade runt sin moderstjärna. Transitmetoden innebär att när en stjärna passerar emellan oss och sin moderstjärna kan vi observera en liten minskning i moderstjärnans ljusstyrka. När denna minskning i ljusstyrka sker periodiskt hos en observerad stjärna kan man därför dra slutsatsen att ett objekt cirkulerar runt den. Omloppstiden för EBLM J0555-57Ab är 7,8 dagar, och genom att sedan mäta hur mycket moderstjärnan wobblade under den tiden kunde forskarna beräkna massan hos den nya stjärnan.
Stjärnor i den här storleken är intressanta eftersom små stjärnor inger bäst chanser för att hitta planeter som liknar jorden, och därmed även möjligheten att hitta liv i yttre rymden.
– Men innan vi kan studera planeter måste vi absolut förstå deras stjärna, säger medförfattaren Amaury Triaud, seniorforskare vid Institute of Astronomy i Cambridge.
Det är det som gör sådana här stjärnor så viktiga i jakten på liv i universum.
Källor:
