Idag (den 3 april 2018) fyller lundaastronomen och professor emeritus Gunnar Larsson-Leander 100 år, något som Populär Astronomi naturligtvis vill uppmärksamma.
Larsson-Leander påbörjade sin astronomiska bana redan vid början av 30-talet. Som yngling läste han allt han kom över och han började också göra observationer med ett hemmasnickrat så kallat glasögonteleskop. Teleskopet var av synnerligen enkel konstruktion — ritningen hade han hittat i Allers familjejournal — och det var byggt av en lins och en lupp som han hade köpte hos optikern och sedan monterat i en enkel papptub. Från början var det speciellt observationer av ljusvariabla stjärnor som intresserade honom — ett intresse som skulle följa honom genom åren — och han började snart skicka in sina observationer till variabelsektionen vid danska Astronomisk selskab.
Samtidigt som han började observera på allvar tog han brevledes kontakt med Knut Lundmark, vid tiden nytillträdd professor i astronomi i Lund. Lundmark såg potential i den unge amatörastronomen och tog Larsson-Leander under sina vingars beskydd. Han vidarebefordrade observationer, hjälpte till med litteraturtips, och lånade även ut ett mindre teleskop. Senare skulle han också lotsa honom in i den akademiska världen. Precis som Lundmark kom Larsson-Leander från en familj utan akademisk tradition, och steget var betydligt längre på den tiden än vad det är idag.
Larsson-Leander flyttade, påhejad av Lundmark, till Stockholm, först för att läsa in studentexamen, och senare för bland annat astronomistudier vid Stockholms högskola. Studierna gick väl och efter kandidatexamen gick han vidare till forskarutbildningen. Han disputerade 1954 på en avhandling om Nova DK Lacertae (1950). Som disputerad fick han med tiden anställning vid observatoriet i Lund och arbetade där fram till sin pensionering 1984.
I Lund fortsatte han sin forskargärning, samtidigt som han undervisade och skrev bland annat läroböcker i astronomi. Från vårt perspektiv är Larsson-Leander speciellt viktig genom hans arbete med att omskapa Svenska astronomiska sällskapets tidskrift. Den ursprungliga tidskriften hade startats året efter att sällskapet grundades 1919 och gick under namnet Populär astronomisk tidskrift (1920-1967). Vid mitten av 60-talet smiddes planer på att modernisera publikationen, och Larsson-Leander var med och förhandlade fram ett avtal med de danska och norska systerföreningarna om en ny samnordisk publikation. Astronomisk tidsskrift — det dubbeltecknade s:et skvallrar om den nordiska inriktningen — kom ut med sitt första nummer 1968, och med Larsson-Leander som huvudredaktör. Den var fortfarande en medlemstidskrift, men nu för tre sällskap. Ambitionen var samtidigt att göra den mer fackastronomiskt orienterad. Tidskriften gavs ut fram till och med årgång 1999; då hade också Larsson-Leander lämnat ett mångårigt redaktörsuppdrag sedan några år. Samtidigt bröts det nordiska samarbetet. Under två år gavs en helsvensk version av tidskriften ut, innan Sällskapet 2001 startade Populär Astronomi.
Avslutningsvis vill Populär Astronomi önska stort grattis på födelsedagen.
