Sverige är – även om tanken kanske känns lite ovan – faktiskt en rymdnation att räkna med. Christer Fuglesang förstås, men vår närvaro på denna arena går betydligt längre tillbaka än hans bägge rymdresor 2006 och 2009. År 1961 sköts vår första raket, ”Plutnik”, upp och i kölvattnet på denna har svenska ingenjörer och forskare lämnat väsentliga bidrag till den internationella rymdfarten och utforskningen av solsystemet. Bland mycket annat är man speciellt duktiga på satellitinstrument, och den 3 oktober 2018 firades 50-årsjubileet av uppskjutningen av vårt första instrument, S71B, ombord på den europeiska satelliten ESRO-1A även känd som Aurorae. I somras (den 7 juli) var det dessutom 30 år sedan ett svensk instrument, ASPERA, första gången skickas iväg till en annan planet.
Instrumentet S71B var en så kallad elektrostatisk analysator, byggd för att kunna mäta på laddade partiklar i magnetosfären, det skyddande hölje som omger jorden. Dataunderlaget användes framförallt för norrskensforskning. Instrumentet skickades alltså upp med satelliten ESRO-1A (Aurorae), och bakom den stod European Space Research Organisation, grundat 1964 och föregångare till det som idag är European Space Agency (ESA). S71B var ett av flera instrument ombord, och det byggdes vid Kiruna Geofysiska Observatorium (KGO), numera Institutet för rymdfysik (IRF). S71B fungerade precis som tänkt och det kom att leverera data fram till sommaren 1970 när satelliten återinträdde i atmosfären och brann upp.
Framgången med detta instrument etablerade KGO som en partner i de internationella rymdsamarbetena och S71B kom att följas av en lång rad andra instrument. Många av dessa var byggda just för att studera den nära rymden, men institutionen har också bidraget med instrument till mer långväga projekt. Det första av dessa, Automatic Space Plasma Experiment with a Rotating Analyzer (ASPERA), reste med ryssarnas Phobos-1. Sonden skickades upp från Baikonour den 7 juli 1988 och med siktet inställt på planeten Mars och speciellt dess måne Phobos. Instrumentet var konstruerat för att studera hur rymden växelverkar med atmosfären runt planeten. Även om ASPERA fungerade som planerat, så var själva sonden mindre lyckad. Ett programmeringsfel medförde att den på väg ut till Mars vände solfångarna åt fel och tömde sitt batteri. En uppdaterad version av ASPERA reste sedan framgångsrikt med Phobos-2 som skickades upp 1989.
Med Phobos-1:s marsresa satte ASPERA Sverige och KGO på kartan, och under hela 90-talet fanns svenska instrument med på alla ryska Mars-sonder. Under åren har Institutet för rymdfysik, som idag finns både i Kiruna, Uppsala och Lund, hunnit fira 60 årsjubileum (fest blev det i oktober 2017), och byggt mängder med instrument för både satelliter och rymdsonder, som till exempel svenska satelliterna Viking (sköts upp 1986) och Freja (1992), och internationella sonderna som Mars Express (2003) och Rosetta (2004). Bara för att nämna några.
IRF har ett pressmeddelande med mer om S71B.
