I serien Solsystemets himlakroppar firar vi superrymdåret 2019 med att besöka några av de mest spännande ställen i vårt solsystem. Serien är ett samarbete mellan Rymdåret och Populär Astronomi.
Pluto är utan tvekan den mest kända av dvärgplaneterna. Den upptäcktes 1930 av astronomen Clyde Tombaugh och namngavs av den då elvaåriga Venetia Burney, efter den grekiska underjordsguden Pluton. Hon ansåg att det var ett passande namn för en himlakropp med ett så mörkt och kallt läge i solsystemet.
Då Pluto upptäcktes, klassades den som soslystemets nionde planet, men 2006 nedgraderades den till dvärgplanet eftersom den inte lyckades uppfylla Internationella Astronomiska Unionens (IAU) kriterier för när en himlakropp får kallas för planet. Ytterligare en anledning till degraderingen av Pluto var att man runt denna period hade börjar upptäcka fler dvärgplaneter och ansåg att dessa mindre objekt borde få en egen klassifikation.
Den 14 juli 2014 passerade sonden New Horizons Pluto och tog de första högupplösta fotografierna av dvärgplaneten. New Horizons spektrometer avslöjade att Plutos isiga yta domineras av fruset kväve och ytterligare analyser av data från sonden visar på att Pluto kan hysa hav av flytande vatten under kväveisen.
Pluto har fem naturliga satelliter; Charon, Nix, Hydra, Styx och Kerberos, varav Charon är den största.
En modell av Pluto och Charon finns med i Sweden Solar System, som är världens största skalmodell av solsystemet. I denna modell ligger Pluto i Delsbo, Hälsingland.
