Vårdagjämning, fullmåne och ovanligt sen påsk: därför ser almanackan underlig ut 2019

Påskdagen infaller första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Det vet ju alla. Men 2019 stämmer inte denna regel, något som norska NRK uppmärksammat. Varför blir det så?

I år är det vårdagjämning den 20 mars och fullmåne – supermåne till och med – den 21 mars. Därför borde påsken, enligt reglerna, firas redan vecka 12, helgen 22–24 mars. Istället är påsken i år förlagd en månad senare, till helgen vecka 16. Anledningen är komplicerad.

När är det vårdagjämning?

Vårdagjämning är den dag då dag och natt är lika långa på norra halvklotet, och då dagarna sedan blir längre än nätterna tills vi slutligen landar i höstdagjämningen och det hela vänder igen. Vårdagjämningen är inte under en hel dag, även om det verkar som det i almanackan. Den verkliga vårdagjämningen infaller under en specifik tidpunkt på denna dag, en tidpunkt som varierar från år till år.

Varje år infaller tidpunkten för vårdagjämningen 6 timmar senare än året dessförinnan. Egentligen hade detta inneburit att vårdagjämningen hela tiden flyttats fram i almanackan. För att råda bot på detta har vi skottår som hjälper till att dra tillbaka datumet. Man vill nämligen att vårdagjämningen ska äga rum runt den 20 mars. Vi kan inte styra astronomin, när dagen och natten ska vara lika långa. Men vi kan ändra i våra almanackor så att det ändå stämmer med vad som beslutats.

– Genom människans historia har det varit viktigt att vårdagjämningen infaller någon gång i mars, det påverkar planering för lantbruket men även betydelsefulla datum för kyrkoåret, säger André Franke, meteorolog, amatörastronom och som på sin sajt astroinfo.se har en ordentlig genomgång av årets vårdagjämning.

Att påsken infaller någon gång mellan 22 mars och 25 april baseras på det traditionella, fasta datumet för vårdagjämningen, den 21 mars, ett datum som bestämdes vid kyrkokonciliet i Nicaea och som vi kommer att prata mer om lite senare. Det kommer dock dröja länge innan påsken infaller så tidigt som den 22 mars igen, inte förrän år 2353.

Verkliga fullmånar och cykliska fullmånar

Det är här månen kommer in i bilden. Astronomerna tittar på den verkliga fullmånen, men inom kyrkan är det den cykliska fullmånen som gäller. I de allra flesta fallen korrelerar dessa två. På tusen år är det bara 78 gånger som datumet för den verkliga fullmånen och den cykliska fullmånen skiljt sig åt när det kommer till att räkna ut tiden för påskens firande. I år händer det igen.

– Härnäst ser det ut att bli likadant år 2038. Astronomiskt borde det då också bli en tidig påsk den 28 mars, men enligt kyrkans måne blir det påsk den 25 april. Eftersom Kristi himmelsfärd sedan infaller den 39:e dagen dagar efter påskdagen och pingst tio dagar efter det blir ju allt förskjutet, säger André Franke.

År 2038 blir den sista sena påsken för det här århundradet. Nästa gång en sådan sen påsk infaller är år 2190.

Den astronomiska påsken, med den verkliga fullmånen i ekvationen, förlänger däremot påskens möjliga intervall med några dagar, till mellan den 20 mars och 26 april. Men det är ju den cykliska fullmånen som räknas, inte den verkliga.

Årets första kyrkliga, cykliska fullmåne efter vårdagjämningen inträffar inte förrän den 19 april (vilket också samtidigt är en verklig fullmåne) vilket gör att påsken hamnar så sent. Kyrkan utgår ifrån mycket gamla tabeller för att räkna ut när påsken borde infalla och tabellerna stämmer oftast ganska bra överens med astronomin. I tabellerna har det beräknats att alla månens faser i princip upprepas efter 19 år.

– Under en människas levnadstid hinner det inte förskjutas så mycket, men efter hundratals år blir några minuter hit eller dit ganska påtagliga, säger André Franke.

Hur kunde det bli såhär?

I Nicaea, en antik stad belägen i dagens Turkiet, hölls år 325 e.Kr det första kyrkokonciliet. Det var där allting bestämdes för när och hur kyrkliga högtidsdagar skulle firas, till exempel att påskdagen ska infalla den första söndagen, efter första cykliska fullmånen efter vårdagjämningen och att vårdagjämningen alltid skulle infalla den 21 mars, oavsett var man befann sig. Alla skulle fira Jesu död och uppståndelse vid samma dag. Vid den här tiden använde man sig dessutom av den julianska kalendern. Det judiska påskfirandet togs inte med i beräkningarna.

Att påsken skulle infalla på en söndag var ju också viktigt, men veckodagarna upprepas inte efter 19 år på samma sätt som månens faser.

– Först efter 532 år upprepades påskdatumen i exakt samma följd i den gamla julianska kalendern. Justeringar i samband med övergången till den gregorianska kalendern medförde att det numera tar 5,7 miljoner år för påskens datum att upprepas på exakt samma sätt, säger André Franke.

År 1582 bestämde nämligen påven Gregor XIII om en ny kalender, den gregorianska. Denna togs i bruk året därefter och är den vi idag fortfarande använder. Skottår infördes bland annat just för att hålla vårdagjämningen på plats omkring den 20 mars, och därmed även ha ordning på påsken.

Inom den ortodoxa kyrkan behölls emellertid den julianska kalendern vilket innebär att påsken ofta firas vid olika tidpunkter i Västeuropa och Östeuropa, där den senare fortfarande håller sig till den ortodoxa kyrkan.

Att fixa till en kalender
Som tidigare förklarats försöker vi behålla vårdagjämningen runt den 20 mars. Tidpunkten förflyttas framåt 6 timmar varje år, men vi hjälper till att hålla den på rätt plats i almanackan genom skottår.

– Just nu är vi inne i en period då vårdagjämningen äger rum den 20 mars för Sveriges del. Förutsatt att vi behåller vintertiden och inte inför sommartid året om kommer vårdagjämningen infalla den 20 mars fram till år 2048 då den istället infaller den 19 mars, förklarar André Franke.

Därefter kommer den att variera mellan 20 och 19 mars, men den 19 mars kommer sakta men säkert bli ett allt vanligare datum för vårdagjämningen. Om vi inte fixar till detta kommer vårdagjämningen en dag att infalla den 18 mars, vilket man vill undvika.

– Därför kommer vi att år 2100 hoppa över skottdagen som annars varit det året. Vi kommer även hoppa över skottåren 2200 och 2300 men inte år 2400. På så vis motverkar vi förskjutningen och årstiderna ligger kvar de kalendermånader vi vill ha dem, säger André Franke.

Den gregorianska kalendern är en solkalender, alltså baserad på hur lång tid det tar för jorden att cirkulera kring solen. Den kyrkliga cykliska fullmånen är däremot baserad på någon form av månkalender. De 19 år som utgör cykeln motsvarar 235 månmånader. Det tar alltså 19 år för månen att cirkulera 235 varv runt jorden. Om vi använt oss av en månkalender hade tiden för påsk varit mycket tydligare och alltid infallit samma dag, nämligen den tredje söndagen i den på engelska kallade paschal lunar month, den månkalendermånaden då påsken infaller.

– Om vi använt en månkalender hade påskens infallande varit väldigt tydligt. Däremot hade allting annat varit kaos. Man får väl välja helt enkelt, vad är viktigast att ha koll på. Påsken eller vilket år, månad, årstid och veckodag det är. De flesta av oss tycker det är viktigare att ha koll på det senare, avslutar André Franke.

Källor:
Astroinfo  http://www.astroinfo.se/vardagjamning-2019/
Earthsky  https://earthsky.org/astronomy-essentials/full-moon-vernal-equinox-date-of-easter
NRK  https://www.nrk.no/nordland/derfor-kommer-paska-en-maned-for-sent-i-ar-1.14429075