I serien Solsystemets himlakroppar firar vi superrymdåret 2019 med att besöka några av de mest spännande ställen i vårt solsystem. Serien är ett samarbete mellan Rymdåret och Populär Astronomi.

Mars är ständigt aktuell. Tack vare närheten till jorden och den omisskännliga röda färgen har planeten funnits i mänsklighetens medvetande och kultur sedan urminnes tider. Det är också den planet som vi haft möjlighet att studera mest ingående. Från de observationer som registrerats i Egypten för 4 000 år sedan till våra dagars avancerade rymdsonder som är där för att leta efter liv – och för att förbereda planeten för mänsklig närvaro.

Vi tröttnar aldrig på Mars. Tvärtom är Mars mer i hetluften idag än kanske någonsin tidigare. Just i detta nu befinner sig hela åtta rymdfarkoster runt om eller på vår röda grannplanet och fler ska det bli alldeles snart, för i juli 2020 – som råkar vara ett ypperligt tillfälle att skicka iväg rymdfarkoster till just Mars – planeras tre stora Mars-uppdrag med höga ambitioner från fyra olika organisationer: Amerikanska NASA, europeiska ESA tillsammans med ryska Roscosmos samt kinesiska CNSA.

Det kinesiska uppdraget Huoxing 1 har som mål att placera ut en kretsare (en rymdsond i omloppsbana runt planeten), en rymdsond och en landfarkost på marken. Om de lyckas blir det Kinas första lyckade resa till Mars.

ESA:s och Roscosmos program ExoMars planerar att sätta en landfarkost på marken som ska samla in prover ner till ett djup på två meter och analysera dem med ett högteknologiskt laboratorium som byggts in på landfarkosten. Målet är att lyckas landa på en plats med hög potential för välbevarat organiskt material, särskilt från planetens tidiga historia.

NASA:s uppskjutning går under namnet Mars 2020 och kommer att skicka en landfarkost liknande Curiosity (men uppgraderad) med uppdraget att söka efter tecken på tidigare mikrobiellt liv, ta prover på den martiska jorden som kan skickas tillbaka till oss vid ett senare tillfälle samt att testa utrustning som kan användas i framtida uppdrag där människor ska besöka Mars.

Landfarkosten som ska landa på Mars inom uppdraget Mars 2020 är byggd enligt modellen av en levande varelse med en kropp, hjärna, nacke, huvud, ögon, öron, armar, händer och ben. Bild: NASA

Människor på Mars, ja. Tanken på att lyckas bygga upp en infrastruktur på Mars som gör att vi kan bo där och göra människan till en interplanetär art har sakta men säkert gått från att vara rena galenskapen till något som allt fler menar är inte bara möjligt utan troligt. För ett par veckor sedan kom Elon Musk med ett (karaktäristiskt spektakulärt) uttalande om att det borde räcka med tjugo år för att bygga upp en stad på Mars. Tidsaspekten är lite väl optimistisk anser nog de flesta – med tanke på hur lång tid det tar att planera en rymdfärd – men om vi ponerar att det skulle krävas fyra gånger så lång tid, 80 år, skulle det alltså kunna finnas ett bebott samhälle på Mars innan det här århundradet är slut.

Vill vi bo på Mars? Det går kanske inte att svara på innan det finns mer kunskap om hur livsförhållandena skulle se ut. Precis som vi vill få en välgjord besiktning av ett hus innan vi slår till behöver vi få bättre kunskap om möjligheterna och förutsättningarna innan vi packar resväskorna. Vad är det för planet egentligen?

Var ska vi bo? Där ska vi bo! Eller? Kometsonden Rosettas färgbild på Mars togs redan 2007. Bild: ESA/MPS/UPD/LAM/IAA/RSSD/INTA/UPM/DASP/IDA

Mars är ungefär hälften så stor som jorden och dubbelt så stor som Månen. Avståndet till solen är 1,52 ae – där 1 ae (astronomisk enhet) är avståndet från solen till jorden – vilket motsvarar ungefär 230 miljoner kilometer. Marsdygnet är på drygt 24 timmar, alltså bara marginellt längre än på jorden, medan ett år på Mars tar 687 jorddygn. Marsaxelns lutning på drygt 25 grader gör att planeten har tydliga årstider precis som på jorden men det långa året gör att årstiderna varar nästan dubbelt så länge som hos oss.

Ytan ser röd ut på håll men är i verkligheten mer färgstark med nyanser i rött, brunt, guld och tanfärg. Det är rostdamm från järn i klipporna på Mars som virvlat upp och täcker ytan som en matta som lurar oss att tro att planeten är helt röd. Utan det där rostdammet hade Mars alltså kanske hetat något annat – den gängse uppfattningen är att den röda färgen associerades till blodspillan och krig och därför döptes efter den romerska krigsguden Mars. Rostdammet blåser också runt i atmosfären och gör himlen persikofärgad och inte blå som på jorden.  

Atmosfären är tunn och består mest av koldioxid. Det, och avståendet till solen, gör Mars till en kall planet med en medeltemperatur på minus 60 grader Celsius och som mest plus 20 grader Celsius vid ekvatorn under sommarmånaderna. Ytan är varierad med vulkaner, dalgångar, vidsträckta slätter och iskalotter vid polerna – precis som hos oss. På Mars hittar vi också solsystemets högsta berg Olympus Mons – tre gånger högre än Mount Everest – samt den gigantiska dalgången Valles Marineris som når sju kilometer på djupet, tjugo mil i bredd och sträcker sig fyrahundra mil (mer än två och en halv gånger Sveriges längd från norr till söder).

Valles Marineris är en gigantisk dalgång på planeten Mars som sträcker sig över 4 000 kilometer längs ytan. Bild: NASA / USGS

En avgörande fråga som upptagit en stor del av utforskningen av Mars är huruvida det finns vatten på planeten. NASA:s strategiska ledord för samtliga upptäcktsfärder den senaste tiden går under parollen Follow the water (”följ vattnet”). Varför då? Helt enkelt för att vi vill hitta liv och för att det liv vi känner till är beroende av vatten – och för att där det finns vatten på jorden hittar vi också liv.

Hyfsat nyligen kunde vi med hjälp av data från Curiosity – och närmare bestämt från den meteorologiska stationen REMS som finns ombord på landfarkosten – se att det på Mars finns flytande saltlösningar som avdunstar under natten, vilket betyder att det finns ett vattenkretslopp på planeten. Särskilt roligt för oss i Sverige att det var forskare på Luleå tekniska universitet som var med och gjorde de häpnadsväckande fynden av ett vattenkretslopp på Mars. Luleå tekniska universitet är också de som utvecklat det meteorologiska instrumentet HABIT som kommer att skickas med landfarkosten på uppdraget ExoMars nästa år. Syftet med HABIT (Habitability Brine Irradiation and Temperature) är att övervaka bildandet av just saltlösningar på Mars och de förhållanden under vilket det sker.

Vi lär höra mycket om Mars framöver. Inte minst under 2021 då vi förhoppningsvis har tre nylandade farkoster som klarat sin sju månaders långa resa från jorden. Vad kommer de att hitta och vilka nya kunskaper kommer vi att ha för planerandet för att ta människan till Mars?

Oavsett resultaten känns det som vi redan har bestämt oss. Vi ska till Mars. Att frågan inte är om utan när. Och att det där när börjar närma sig.