Astronomin har ju inget eget Nobelpris, utan astronomisk forskning belönas inom ramen för fysikpriset. Sedan första fysikpriset delades ut 1901 till Wilhelm Röntgen, har priset belönat forskning med astronomisk relevans tolv gånger. Men idag blev det en trettonde gång när fysikpriset gick till Roger Penrose, ”för upptäckten att bildandet av svarta hål är en robust förutsägelse av den allmänna relativitetsteorin”, och till Reinhard Genzel och Andrea Ghez ”för upptäckten av ett supermassivt kompakt objekt i Vintergatans centrum”.
Idén om svarta hål är gammal. Redan 1784 föreslog engelsmannen John Mitchell att det ute i universum skulle kunna existera objekt så massiva att inte ens ljuset skulle kunna slippa ut. Men det är först med Albert Einsteins allmänna relativitetsteori från 1915 som idén får ett bärkraftigt teoretiskt sammanhang, som sedan kunnat vidareutvecklas av många fysiker och kosmologer under 1900-talet. Penrose är en av dessa, och har alltså visat att detta inte bara är en spännande idé, utan något som följer som en konkret förutsägelse ur relativitetsteorin.
En egenskap hos svarta hål är att de är just svarta, det vill säga att de inte sänder ut något ljus. Detta innebär också att detta är en typ av objekt som bara kan observeras indirekt, genom deras påverka på andra objekt. Genzel och Ghez belönas för forskning som visat att det finns ett supermassivt svart hål i Vintergatans centrum. Hålet kunde påvisas indirekt genom rörelsemönstren hos en liten grupp stjärnor som kretsar kring det.
