Den europeiska rymdstyrelsen ESA startade sitt program inom mänsklig rymdfart år 1977, då de första europeiska astronauterna valdes ut. Tidigare i år annonserade ESA att de återigen söker nya astronauter – för första gången sedan 2008 – för uppdrag till den internationella rymdstationen ISS men även till andra destinationer, såsom månen och längre fram även Mars. Det nya för denna gång är dock öppnandet av två olika roller, en för astronauter och en för så kallade parastronauter, astronauter med en fysisk funktionsnedsättning. Detta blir därmed den första astronaututtagningen i världen att inkludera astronauter som inte uppfyller alla de hårda fysiska krav som normalt ställs på en astronautkandidat.
Listan över de kriterier som måste uppfyllas om man vill bli astronaut idag är lång. De stora påfrestningar som en människa utsätts för i rymden ställer höga krav på de astronauter som skickas upp, både fysiskt och psykiskt, vilket gör att urvalsprocessen för att hitta lämpliga kandidater måste vara lång och noggrann. Enligt ESA krävs det att den sökande innehar en masterexamen inom ett naturvetenskapligt eller tekniskt område (eller en kandidatexamen i kombination med en testpilotexamen), har minst tre års arbetserfarenhet inom sitt område, samt uppfyller de många psykologiska, kognitiva och fysiska kriterierna som en astronaut behöver göra för att kunna genomföra ett uppdrag i rymden. Länge har dörren till rymdfart därför endast varit öppen för fullt friska människor utan någon större funktionsvariation. Detta vill ESA nu ändra på.
Det finns många anledningar till varför ESA nu söker efter astronauter med en fysisk funktionsnedsättning. I utlysningen av jobbet förklarar de att de anser att, eftersom det finns en möjlighet att göra rymdfart mer inkluderande, bär de ett ansvar att åtminstone försöka genomföra detta. De hoppas även kunna föregå med gott exempel kring funktionshinder på arbetsplatser, och att detta öppnar upp för att fler personer med fysiska begränsningar ska vilja söka även andra jobb inom ESA och rymdsektorn. Dessutom kommer parastronauterna kunna bidra med sina unika erfarenheter och förmågor att anpassa sig till utmanande miljöer och situationer, något som är oerhört värdefullt i arbetet på ISS.
Vem kan då söka rollen som parastronaut? För att bli parastronaut måste man fortfarande uppfylla alla de psykologiska, kognitiva och professionella kraven som ställs på vanliga astronauter, men inte de fysiska. Det är dock fortfarande mycket snäva kriterier kring vilken typ av funktionsnedsättning som accepteras under denna ansökningsperiod. Bland de som godkänns för parastronaut-jobbet inkluderas amputation av det ena eller båda ben nedanför fotled eller knä, markant längdskillnad mellan benen, eller en kroppslängd under 130 cm. Kraven har ESA tagit fram i samarbete med den Internationella Paralympiska kommittén och baseras på deras kategorisering av olika typer av funktionsnedsättningar. Detta är dock bara början, det första steget i processen, och i framtiden hoppas ESA kunna inkludera ännu fler typer av funktionsnedsättningar.
– Detta har inte försökts eller övervägts tidigare, men det är för mig väldigt viktigt eftersom de europeiska astronauterna representerar de bästa i Europa. Det kan finnas en utmärkt forskare eller ingenjör som även lever med en fysisk funktionsnedsättning, berättar David Parker, chef för Human and Robotic Exploration på ESA, i ett avsnitt av podcasten ESA explores.
De första parastronauterna kommer först och främst delta i ESA:s utveckling av den hårdvara som behövs för att framtidens parastronauter ska kunna utföra uppdrag i rymden på ett säkert sätt. Syftet är att ta reda på bland annat vilka tekniska begränsningar som finns, vilka anpassningar till nuvarande utrustning och procedurer som måste göras samt hur mycket det skulle kosta att genomföra dessa förändringar. Det slutliga målet är enligt ESA att kunna skicka upp en parastronaut på ett professionellt rymduppdrag.
– Vi utvecklades inte för att åka till rymden, så när det kommer till rymdfart är vi alla funktionshindrade, förklarar ESA-astronauten Samantha Cristoforetti i en intervju. Det som skiljer oss från att inte kunna åka ut i rymden och att kunna göra det är bara teknologi.
ESA:s satsning för att göra mänsklig rymdfart mer inkluderande är ett stort steg som kan komma att få stor betydelse för hur framtidens astronautgrupper ser ut. Trots att det finns många tekniska utmaningar att överkomma innan vi får se den första parastronauten på ISS är detta initiativ en inspiration för alla som lever med någon form av funktionsnedsättning. Rymden bör vara tillgänglig för alla, och med detta markerar den europeiska rymdstyrelsen början på resan mot att förverkliga den drömmen.
(Omslagsbild: ESA-astronauten Luca Parmitano under en rymdpromenad. Bild: ESA/NASA)
