Ju mindre vi ser av stjärnhimlen, desto mer tappar vi kunskap om vad som befinner sig bortom jordens atmosfär, och den främsta anledningen till varför natthimlen mer och mer försvinner ut vår åsyn är ljusföroreningar.
Ljusföroreningar är ett ständigt växande problem och på senare år har det börjat uppmärksammas att mängden belysning i världens städer inte bara påverkar astronomernas och amatörastronomernas möjligheter till stjärnhimmelsobservationer, utan även har de negativa effekter på såväl växtlighet som djur och människor. Träd som står upplysta året runt behåller sina löv längre om höstarna, vilket innebär att energisparläget under vintrarna förkortas och därmed förkortas även trädens livslängd. En ständigt upplyst tillvaro stör fåglars fortplantningscykler, vilket även där leder till kortare generationer; fladdermöss ger sig inte ut och jagar när det är ljust och svälter således ihjäl. Knappt utan att vara medvetna om det går människor i storstäder omkring i ett tillstånd av mer eller mindre ständig sömnbrist, då bristen på nattligt mörker hämmar kroppens förmåga att producera melatonin, vilket är ett hormon som behövs för att vi skall kunna känna oss sömniga, sova gott och vakna utvilade.
I korta ordalag finns det ingen som gynnas av att det är ljust dygnet runt, men likväl är det ett problem som oftast ignoreras till förmån för de mer estetiska aspekterna av till exempel fasadbelysning, strålkastare och annat som inte fyller någon praktisk funktion.
Länge har ljusföroreningar varit begränsade till att utgöra ett problem inom jordens atmosfär, vilket har tvingat forskningsobservatorier att flytta utanför städerna, men numera har det även börjat leta sig upp ovanför atmosfären, i form av satelliter som stör observatorierna såväl med ljuset de reflekterar från solen som radiosignalerna de emitterar.
Detta har blivit till en stor angelägenhet för Internationella Astronomiska Unionen (IAU), som ser det ökade antalet satellituppskjutningar och planerna för satellitkonstellationer i låga omloppsbanor som ett allvarligt hot mot forskning såväl som mänskliga kulturarv och nattlevande djur.
Den 10 juni 2021 beslutade IAU således om att etablera en central för skyddandet av mörka skyar som går under namnet “Centre for the Protection of the Dark and Quiet Sky from Satellite Interference” och vars uppdrag är att sammanföra och koordinera bland annat astronomer, satellitoperatörer och en bredare allmänhet på ett globalt plan. Syftet är att bli en ledande röst i astronomiska frågor som korrelerar till att skydda mörka och tysta skyar mot störningar orsakade av satelliter och agera som en knutpunkt för information och resurser till vilken samtliga intressenter skall kunna bidraga samt finna stöd för sina egna aktiviteter.
Nu har medvärdarna till kontoret utsetts och dessa kommer att utgöras av NSF NOIRLab, vilket är USAs central för markbaserad optisk astronomi samt SKA-observatoriet (SKAO), som med högkvarter i Storbritannien ska ansvara för världens mest kraftfulla nätverk av radioteleskop i Australien och Sydafrika, och ett flertal organisationer har redan givit löfte om att stödja den nya centralen.
“Den nya centralen är ett viktigt steg mot en försäkran om att teknologiska framsteg inte oavsiktligt hindrar oss från att studera och njuta av himlen”, säger IAUs ordförande Debra Elmegreen. “Jag är säker på att centralens medvärdar kommer att kunna främja en global samordning och sammanföra nödvändig expertis från många sektorer för denna viktiga uppgift.”
Läs IAUs pressmeddelande här.
