Fossiler i havsbottnen tyder på att antalet arter på jorden varierar med en period på ungefär 62 miljoner år. Ingen vet varför. Men nu har två astrobiologer kommit med en möjlig förklaring som ger ett rätt hisnande perspektiv på liv på jorden. Mikhail Medvedev och Adrian Melott vid University of Kansas la märke till att 62 miljoner år är ungefär så lång tid som det tar solsystemet att långsamt studsa upp och ner genom Vintergatans skiva. Tanken är att när solsystemet ligger på galaxens norra sida så drabbas det hårdare av kosmisk strålning från den intergalaktiska rymden, och det är det som orsakar arternas utplåning på jorden.
Rapport på New Scientist Space
Originalartikel på ArXiv.org

Bild: J. Carpenter, M. Skrutskie, R. Hurt, 2MASS Project, NSF, NASA
Vintergatan i infrarött ljus. Solen åker inte bara runt runt i galaxen, den studsar även upp och ner. När den befinner sig närmast galaxens norra rand så duschas solsystemet enligt Medvedev och Melott av kosmisk strålning. Denna strålning kan kanske förklara tidigare massdöd här på jorden. (Bild: J. Carpenter, M. Skrutskie, R. Hurt/2MASS Project/NSF/NASA)