När man försiktigt suddar bort stjärnan i mitten så framträder tre svaga prickar – tre jätteplaneter, som lever i ett ungt solsystem 150 ljusår bort. Den närmaste ligger 5 gånger längre ut från stjärnan än Jupiter gör från solen. (Bild: Bruce Macintosh)

Enligt rykten skulle det komma en stor exoplanetnyhet idag, och nu blev det hela två stycken. Kanadensiska astronomer har för det första upptäckt ett ungt solsystem med tre jätteplaneter. Inget nytt i det. Det roliga är att de tagit kort på stjärnan och med hjälp av avancerad optik och bildanalys lyckats se att planeterna flyttar på sig i sina banor runt stjärnan. Stjärnan heter HR 8799 och ligger rätt nära oss, 150 ljusår bort från jorden. Planeterna är gigantiska, flera gånger Jupiters storlek och liknar alltså den som förvirrade Aftonbladets läsare i september. Inga nya jordar här inte, med andra ord.
Mer finns att läsa hos Keckteleskopen och Geminiobservatoriet. Detaljer kommer antagligen senare i tidskriften Science. Metro publicerar en version av bilden ovan men det är omöjligt att skönja planeterna i den.

Jag fick tag i Alexis Brandeker, planetforskare vid Stockholms universitet. Vad tycker han är mest spännande med det nya solsystemet?
– Det visar att bildning av sådana här massiva planeter långt ifrån stjärnan inte är nån tillfällighet, säger han.
När planeten 1RXS J1609 b upptäcktes i september lanserades en mängd vidlyftiga teorier för hur just den planeten skulle kunna finnas där. De här nya planeterna visar att sådana speciallösningar inte kommer funka, menar Alexis. Vi kanske ser tecken på ett helt nytt sätt att göra planeter.
– Det måste finnas andra knepiga processer än de vi har väntat oss.
Dessutom, lägger han till, så styrker upptäckten teorin om att tyngre stjärnor har tyngre planeter runtomkring sig.


Det rapporteras även att astronomen Paul Kalas med kollegor och Hubbleteleskopet fångat planeten som snurrar kring den välkända unga stjärnan Fomalhaut i Södra fiskens stjärnbild (ESA/NASA). Den är också stor, tre gånger Jupiters massa, och långt ut från stjärnan, men ligger bara 25 ljusår härifrån. Hade planeten varit tyngre hade den stört stoftskivan som här ser ut som ett iris. (I verkliga livet liknar förresten Fomalhaut inte något öga: i den här bilden är stjärnan borttagen, så gott det går i alla fall, för att man kan se detaljerna runtomkring den.) Den har vi förresten skrivit om tidigare. Planeten själv syns knappt alls i den här bilden, något som DN:s läsare antagligen kommer att missa. Kolla istället här för den mindre dramatiska sanningen.