I DN igår skrev Clas Svahn om vad astronomiårets stjärnhimlar har att bjuda på. Det är lite nedslående läsning, därför att ingen av årets totala sol- och månförmörkelser syns från Sverige och meteorregnen ser inte heller så lovande ut. Nåja, annat roligt blir det, och om man håller till exempel ett öga på Norrköpings Tidningars splitternya stjärnspalt signerad Sven Mårdh så kan man försäkra sig om att inte missa något viktigt.
En sak missade Clas Svahn dock. Saturnus är årets paradplanet på natthimlen och lär bli en favorit bland allmänheten, i synnerhet under 100 timmar astronomi i början av april. Men om man vill se planetens berömda ringar är 2009 ett riktigt dåligt år. Så var det även år 1612 då Galileo Galilei konstaterade att planeten hade helt ändrat skepnad sen sina första observationer 1610. I hans teleskop såg Saturnus ut som en trippelplanet, men nu var den helt rund igen. 2009 är Saturnus ringar återigen svårsedda med vanliga kikare, men den besvikne kan trösta sig med att inte heller Galilei kände igen himlakroppen som skulle bli sinnebilden för en planet.
Förresten syns Saturnus redan på natthimlen, i Lejonets stjärnbild under de tidiga morgontimmarna, lagom kanske till promenaden hem från nyårsfesten. Gott nytt astronomiår!
Mellan 1996 och 2000 fångade Hubbleteleskopet Saturnus-ringarnas skiftande orientering på natthimlen. Nu vid årsskiftet är ringarna som mest osynliga: under våren kommer de att öppna en smula för att i september återigen bli som ett svårobserverat streck. Några svenska Saturnus-bilder finns på astronet.se.
