Experiment som letar gravitationsvågor från rymden är ännu inte tillräckligt känsliga för att kunna känna av dem. Men nu kan ett av dem ha snubblat över nånting lika epokgörande, det enligt en trevlig artikel i New Scientist som även Steinn Sigurðsson uppmärksammat. På tysk-brittiska GEO600 (som vi skrev om 2005) har man mätt upp ett irriterande brus i de superprecisa mätningarna som görs av experimentets laserinterferometrar ute på landsbygden utanför Hannover.
Optiken i GEO600:s laserinterferometer, som denna spegel i kvarts, måste vara extremt noga slipad för att kunna mäta mycket små avständsskillnader. (Bild: Albert-Einstein-Institut, Hannover)
Nu tror fysikern Craig Hogan att bruset kan vara ett slags ’pixlighet’ i själva rumtiden, något som stämmer överens med tanken om att universum kan vara ett gigantiskt hologram. Enligt den holografiska principen kan man förklara ett av problemen med svarta hål: att information går förlorad när saker ramlar in i hålet. Forskare som sysslar med teorier om kvantgravitation – något som man behöver för att förklara både svarta hål och big bang – tror att informationen kan kodas in i det svarta hålets yttre gräns, händelsehorisonten. På samma sätt, resonerar man, kan hela universums innehåll vara liksom inskrivet i horisonten som omger det och bortom vilket vi inte kan se. Då blir universum ett hologram. Om det stämmer skulle då rumtiden vara brusig, eller ’pixlig’, på betydligt större skalor (om ändå löjligt små) än man tidigare trott, har Hogan räknat ut. Fascinerande nog stämmer hans beräkningar överens med bruset som man sett på GEO600. Dåliga nyheter för folk som ser fram emot gravitationsvågorna, kanske. Men om universum blir både enklare och konstigare så känns det å andra sidan ganska kul, tycker jag.
