Just nu är det galna astronomiveckan – och inte bara på grund av Astronomiårets förestående invigningar. I Kalifornien har Amerikanska astronomiska sällskapet AAS sitt vintermöte och då står pressmeddelanden som spön i den kosmiska backen.
Såhär kan vår snabbsnurrande tunga Vintergata se ut, liksom ovanifrån. De blåa och gröna prickar markerar de gasmoln vars nyuppmätta avstånd rör om i galaxen. Bild: Robert Hurt, IPAC; Mark Reid, CfA, NRAO/AUI/NSF
Först ut: Vintergatan snurrar snabbare än astronomer tidigare trott (NRAO, Science NewsSvD, DN). Amerikanske radioastronomen Mark Reid med kollegor har använt ljuset från masrar i rymden (dvs naturliga slags laser som uppstår i molnen mellan stjärnorna) för att mäta ett antal moln i vår galax’ spiralarmar. Historiskt har astronomer trots uppfinningsrikedom och slit varit relativt kassa på att mäta avstånd i vår egen galax. Men med en bra maserkälla och några sammankopplade radioteleskop så kan man nu göra små underverk. Så det tyder på att galaxen snurrar med en hastighet på hela 254 kilometer i sekunden, en bra bit över det tidigare värdet på ca 220. Snabbare rotation betyder att galaxen också måste vara tyngre, och det gör i sin tur att Vintergatan blir ungefär jämntung med Andromedagalaxen. Dit vi redan är på väg, så det kan hända att vår framtida kollision med Andromeda kan äga rum något tidigare än forskarna tidigare förutspått. Å andra sidan visar mätningarna att de ställen där galaxens nya stjärnor föds rör sig inte i helt cirkulära banor, så sista ordet ännu inte är sagt om Vintergatans rörelser – och hennes vikt.
Träspriten då? Maserstrålningen som radioastronomerna har mätt upp har sitt ursprung i mängder med molekyler av just metanol.
