Kosmologen Stephen Hawking har inlett sin nya tv-serie på Discovery Into the Universe with Stephen Hawking med att bland annat undra om det är så smart att försöka kommunicera med eventuella utomjordingar. Något som vi faktiskt inte gör, bortsett från några enstaka pr-jippon: Leon Hickman i Guardian summerar läget bra. Som alltid när en riktig forskare påstår något om aliens blir det feta rubriker i tidningarna (DN, Aftonbladet/TT; Cassiopeiabloggen och Astrosmurfen kommenterar). Visst är det kul att fundera på sådana saker, och vi har ju skrivit om det farliga med så kallat ”aktiv SETI” på popast.nu förut. Men det finns inget som helst nyhetsvärde i att astrofysiker funderar kring utomjordiskt liv.
Journalisterna tycks tro att forskare inte är intresserade av vad, eller vilka som finns därute, och då slår de på stort när motsatsen bevisas. Det är en helmysko inställning, tycker jag. Astronomin, astrofysiken och astrobiologin går ju ut på att förstå hur vi och vår jord kom till, och hur villkoren för stjärnor, planeter och liv ser ut på andra håll i universum. Vetenskapsmännen och -kvinnorna gör detta på sitt sätt, genom att undersöka metodiskt, testa och förkasta teorier, inte genom att tro, hoppas, fantisera, hitta på eller omtolka gamla skrifter. Science fiction-filmerna, som får illustrera vartenda tidningsinslag i ämnet, befolkar universum med människor och aliens för att spegla oss själva. Vad Stephen Hawking tycker om dem är knappast mer intressant än vad kommenterarna på aftonbladet.se och dn.se anser om saken. Det riktiga universum, å andra sidan, speglar oss inte alls: att utforska det är ett äventyr som är spännande på riktigt och vi förtjänar att höra mer om det än om kändisarnas alienteorier. Jag tror Hawking själv skulle hålla med.
