Var du ute i den ljuva sommarnatten under midsommarhelgen? De ljusa kvällarna är ju rätt hopplösa för stjärnskådning men som tur är finns det annat som går att se, och som du kanske redan lagt märke till: de nattlysande molnen, något som Cassiopeiabloggen redan uppmärksammat.
Nattlysande moln över Stockholm på midsommarnatten. Fler och snyggare bilder finns hos P-M Hedén, Peter Rosén och Clas Svahn (foto: Robert)
Vad är de här vackra molnen och varför har de blivit fler på senare år? Jag ringde upp atmosfärsfysikern Jörg Gumbel vid Stockholms universitet, som studerar de nattlysande molnen för att få svar på just sådana frågor. Nu i sommar ska han använder hans forskarlag genomföra unika observationer med två satelliter samtidigt för att studera molnen. Molnen bildas 80 kilometer upp i mesosfären av mycket små ispartiklar, runt 50 nanometer stora, berättar han. Där de bildas är det faktiskt allt annat än somrigt.
– I mesopausen ovanför mesosfären där molnen finns de kallaste temperaturerna över hela jorden, minus 150 grader Celsius. Det finns ingen annanstans där det är så kallt.
Vi ser dem på sommaren – är det därför att det är bara då de syns, eller bara då de finns?
– Både och. På sommaren får vi skymningsljus. Men det är också bara mellan maj och augusti som de bildas. Just då är det som kallast i mesosfären.
Oj, hur går det ihop?
– Det hänger ihop med hur atmosfären rör sig. Då lyfts mycket stora vågor som kommer från marken, det blir en cirkulation, luften går uppåt på jordens sommarsida och går ner på vintersidan. När luften kommer upp till mesopausen kan den expandera och så kyls den ner. Hur kallt det blir exakt beror på vågorna, och på förhållanden på andra sidan jorden.
I sitt annorlunda sommarprojekt ska Jörg och kollegorna mäta de nattlysande molnen samtidigt med svenska miljösatelliten Odin och NASA:s satellit AIM, som har molnen som enda observationsobjekt.
– Vi har valt några dagar som är optimala i mitten av juni, juli och augusti. Odin gör små svep samtidigt som AIM observerar. Det är någonting unikt att man gör mätningar i atmosfären med två satelliter samtidigt, och med en av dem – Odin – som man styr aktivt.
