Datormodell av en exploderande vit dvärg. Smällen ser lite olika ut beroende på ens synvinkel. (Bild: K. Maeda m. fl.)

Universum expanderar allt fortare. Det vet astronomer för att de lyckats mäta det genom att kalibrera de stjärnexplosionerna som ser mest lika ut på olika håll i universum, de så kallade Typ Ia-supernovorna, som man får när en vit dvärg med en viss massa sprängs sönder. Det har visat sig att explosionerna inte är helt identiska, och de skillnaderna som uppdagats under de drygt tio åren sedan accelerationen upptäcktes har gjort forskarna lite nervösa. Kanske supernovorna egentligen inte duger för att reda ut det här med den mörka energin som ska ligga bakom accelerationen?
Nu kommer dock lugnande besked i frågan. Ett forskarlag lett av Keichi Maeda vid Tokyos universitet, där stockholmsastronomen Jesper Sollerman också ingår, har kommit fram till att två av supernovornas mest kända konstigheter beror på en och samma sak: explosionerna är inte helt symmetriska. Konstigheterna – hur fort stjärnskrotet bromsar in efter smällen, samt hur explosionens nyskapade järn och nickel rör sig – hänger ihop om man antar att gnistan som startar explosionen sker inte i mitten av stjärnan, utan lite vid sidan om.
Även om de har publicerats i den ansedda tidskriften Nature (sammanfattning här, artikeln på arXiv.org) så tycker Jesper Sollerman att resultaten mest är av intresse för forskare som försöker förstå hur det går till när en stjärna sprängs i bitar. Men han medger att det är skönt att få reda på att supernovornas egendomliga hastigheter bara beror på från vilket håll man ser dem.
– Nu kan man andas ut lite grann som kosmolog, säger Jesper Sollerman. Det är en del saker som faller på plats om det här stämmer.
Artikel på space.com, Pressmeddelande hos Stockholms universitet