I föregående del i serien berättade jag om hur syskonen Herschel lade grunden till det som långt senare skulle bli New General Catalogue (NGC), en av den moderna astronomins viktigaste kataloger. Men vi sparar NGC-katalogen till nästa gång och tar istället fasta på att titelns ”New” antyder att det också funnits en äldre version, och det är alltså till den vi nu vänder – John Herschels General Catalogue från 1864.

John Herschel (1792-1871) var son till William och Mary Herschel. Caroline var därmed hans faster. Med tiden blev han själv en av de mest framträdande naturforskarna på den brittiska scenen. Hans insatser inom speciellt astronomin belönades gång efter annan med olika hedersbetygelser, hans vetenskapsteoretiska hållning inspirerade många i den yngre generationen, däribland självaste Darwin, och han rörde sig hemtamt i de förnämsta av vetenskapliga kretsar.

John Herschel (bilden från Armagh-observatoriets hemsida).

John Herschel berättar i inledningen till texten att bakgrunden till den nya katalogen var att nebulosorna allt sedan 1700-talet tilldragit sig ett växande intresse bland astronomer och att den äldre Herschel-katalogen med tiden därför åtföljts av en lång rad andra och kompletterande kataloger. Detta har emellertid gjort området oöverskådligt och svårarbetat, och det skulle därför vara:

ytterst åtråvärt att i ett arbete, och utan att behöva handskas med många volymer, presentera en allmän katalog över alla nebulosor och stjärnhopar som faktiskt är kända, både nordliga och sydliga, ordnade efter rektascension och reducerade till en enhetlig och tillräckligt framskjuten epok. Katalogen kan fungera som ett allmänt register över dessa objekt och därmed göra det möjligt för en observatör att omedelbart rikta sitt instrument mot vilken som helst av dem samtidigt som han snabbt kan avgöra om ett objekt han funnit under sina observationer är nytt, eller om det ska antecknas som tidigare observerat (fritt översatt från GC s. 2).

På det mer personliga planet markerar han också sin tacksamhetsskuld till sin far och faster, vars katalog han menar sig ha haft stor glädje av, och som han tagit till sin livsuppgift att förfina och expandera.

Grundstenen i John Herschels egen katalog är därför de cirka 2500 objekt som som William och Caroline katalogiserade. Till dessa fogar han till att börja med ytterligare drygt 500 objekt från den norra stjärnhimlen som han själv upptäckt (publicerat 1833). Viktigare var emellertid de drygt 1700 objekt från den södra stjärnhimlen som han observerat under en mångårig vistelse vid Godahoppsudden under 1830-talet (publicerat 1847). Generellt sett var den södra stjärnhimlen dåligt utforskad och även om John inte var först så var det utan tvekan ett pionjärarbete helt i klass med sin fars och fasters. Allt som allt täcker därmed General Catalogue hela stjärnhimlen och samlar 5079 objekt ordnade efter rektascension och med positioner angivna för epok 1860. För lång tid kom den också att fungera som det samlande verk John Herschel avsett att skapa.

Som vi ska se i nästa del av serien kom katalogen senare att både utökas och omstruktureras (vilket bland annat betyder att GC-numren inte svarar mot NGC-numren). Själva katalogen blev därmed obsolet. Ett bestående arv — vid sidan av data för de många katalogobjekten — är däremot det beskrivande och långt drivna förkortningssystem som syskonen Herschel använt och som John kom att förfina och föreviga i sin katalog. I moderna kataloger kan man fortfarande läsa om exempelvis GC600 (M77, en galax i Valfisken): ”vB, pL, iR, sbMrrN, *130º, 2’”. Detta ska då utläsas ”very bright, pretty large, irregular round, suddenly brighter towards middle, partially resolved nucleus, star 2′ from centre at position angle 130º”. Det är fortfarande för ljust för astronomiska observationer så den intresserade läsaren kan ju istället roa sig med att försöka tolka följande beskrivningar (nyckeln finns i Johns katalog i länken ovan, s. 11-12):

GC119 (M38 i Kusken):                            Cl, B, vL, vRi, iF, st L & S

GC3321 (M64 i Jakthundarna):             !, vB, vL, vmE120º±, bMSBN=**?

GC1949 (M81 i Stora Björn):                   !, eB, eL, E156º.0 g, svmbMbrN

Clear skies!