Lars Mattsson är astrofysiker vid forskningscentret DARK i Köpenhamn. Som bloggare är han också känd som Astrosmurfen.

Våga bygga underifrån, skriver Lars Mattsson.

I det senaste numret av Populär Astronomi gör jag ett inlägg i debatten om hur svensk forskning ska hålla sig konkurrenskraftig (se även Jan Björklund i DN debatt 9/2 och Sveriges unga akademis tänkvärda inlägg den 2/3).

Jag tycker till skillnad från ansvariga politiker att vi behöver mer av en solid bas att bygga på snarare än fler ”excellenssatsningar”. Detta är särskilt viktigt för ett forskningsområde som astronomin. Här har Svenska Astronomiska Sällskapet en möjlig roll i att förändra politiken.

Min lille son som är ett och ett halvt år älskar att bygga legotorn. Att bygga på höjden är väldigt skoj, men om man hela tiden staplar legobitar på varandra blir det till sist ganska svajigt och instabilt. Jag försöker lära honom att det blir bättre om han börjar med ett slags fundament där man bygger lite på bredden också. Vi är inte alls överens om denna lösning, jag och min son. Men att någon som ännu inte ens fyllt två år har problem med att förstå detta är förstås helt normalt.

Tankegångarna bakom de senaste årens forskningspolitik i Sverige påminner om min sons legobyggen. Man bygger nu på höjden, på bekostnad av den breda bas som forskning, särskilt grundforskning såsom astronomi, måste vila på.

Sådana byggen har en tendens att rasa, förr eller senare. Denna ”excellenspolitik” riskerar bli en forskningspolitisk motsvarighet till det lutande tornet i Pisa.

Istället skulle vi behöva något som mer liknar pyramiden i Giza. Pyramidens slutsten, som får symbolisera ”spetsforskningen”, vilar emellertid på 99,99% av pyramidens totala massa och även om den skulle vittra bort så går det utmärkt att bara sätta dit en ny. Medan pyramider står för evigt kräver ett vittrande, lutande torn mer komplicerade insatser. För att garantera att Sverige förblir en framgångsrik forskningsnation måste vi våga bygga underifrån – även om framgångarna tillfälligtvis uteblir. Jag säger tillfälligtvis, för om förutsättningarna bara finns, kommer även framgångarna. Och att ge (grund) forskningen tid och möjlighet att utvecklas och mogna är viktigt.

Pyramider är dock inte vad politiker vill bygga, för tidsperspektivet är kort: det handlar om att åstadkomma något inom en mandatperiod. Kunskapen om hur vetenskap ”blir till” är sannolikt också begränsad, och då lyssnar man nog gärna på de som argumenterar tydligast och mest för sin sak. Industrin och näringslivet bedriver politisk lobbyverksamhet på många fronter, forskningspolitik inkluderad, vilket är det centrala problemet som jag ser det. Industriellt orienterad forskning, d.v.s. forskning med fokus på kommersiell gångbarhet är inte i lika hög grad beroende av en bred bas, ett solitt fundament, som grundforskningen är. Beslutsfattarna måste fås att inse att man kan mäta forskningsmässiga framgångar på olika sätt beroende av vad som är forskningens syfte. Kopplingen mellan innovation och forskning är viktig och betyder mycket för ett lands näringsliv, men all forskning kan och ska inte värderas så.

Svenska Astronomiska Sällskapet är en organisation med snart 100 år på nacken och ett brett spektrum av medlemmar. Allt från intresserad allmänhet till hängivna amatörastronomer och professorer i astronomi. Inom denna organisation borde det finnas vad som krävs för att starta en lobbygrupp för svensk astronomi. Syftet med denna skulle då vara att dels belysa den astronomiska forskningens villkor och behov för politiska beslutsfattare, samt för en bred allmänhet även belysa varför astronomin spelar en viktig roll i ett samhälle som i hög grad bygger på kunskap och inte minst sökandet efter ny kunskap. Om allmänheten (d.v.s. väljarna) saknar kunskap om detta, är frågan också politiskt ointressant. Jag tror att både yrkesastronomer och amatörer kan göra fantastiska insatser här. Sällskapet skulle kunna spela en viktig roll i att samordna dessa. Det passar väl med organisationens syfte att ”öka intresset för och sprida kunskapen om den astronomiska vetenskapen”.
Lars Mattsson

3 KOMMENTARER

  1. ”[J]ag kan inte låta bli att fundera över hur den astronomiinterna forskningspolitiken kunde bli, i linje med Mattssons förslag, mer av pyramid och mindre av lutande tornet i Pisa.” I sin blogg på Det perfekta tomrummet har nu Gustav Holmberg skrivit ett eget inlägg i debatten.

  2. Hej Lars

    Tack för ditt debattinlägg!

    Jag vill gärna tro att Svenska Astronomiska Sällskapet i någon utsträckning redan är en lobbygrupp för svensk astronomi. Vi arbetar ju för att ”öka intresset för och sprida kunskap om den astronomiska vetenskapen.” Genom föredrag, Populär Astronomi, popast.nu o.s.v når vi ganska många människor.

    Populärvetenskap har ju många syften. Jag tror själv att Astronomin lyckats och lyckas ganska bra med att förmedla hur fascinerande vårt forskningsfält är. Det kan nog rent krasst även ha betydelse för finansieringen av vår forskning. Vi måste fortsätta visa på hur pass bra svensk astronomi faktiskt är.

    Sedan kan man visst fundera och tycka om forskningspolitiken. Det gjorde även Sveriges unga akademi nyligen på DN Debatt, och Johan Hansson i Allt om Vetenskap, där synpunkter liknande dina vädrades. Strategiska satsningar är sällan vad grundforskningen behöver, oavsett om man vill bygga på bredden eller höjden. Forskningspolitikens vindar vänder dock ganska snabbt – men astronomin består.

    mvh,
    Jesper

Comments are closed.