Det armeniska Byurakan-observatoriet har inte bara varit framgångsrikt då det gäller utforskandet av aktiva galaxer, utan man har också lyckats osedvanligt väl med att placera sin personal på himlen. Tidigare i serien har vi stött på Makarians kedja och Ambartsumians knut, och nu är det alltså dags igen. Det ska handla om Gyul’budaghians nebulosa. Vem astronomen bakom namnet är har visat sig svårt att avgöra. Det finns inga uppgifter om honom på nätet, inte heller några fotografier, men observatoriets hemsida avslöjar åtminstone att han heter Armen i förnamn och är ”leading research associate” vid observatoriet.

Gyul’budaghians nebulosa hör hemma i ett område av stjärnbilden Cepheus som är genombrutet av mörka nebulosor. Den är mycket liten på bilden ovan och framträder som en gul, trekantig puff i vänsterkant av den nedersta mörka nebulosan. Bild: Thomas V. Davis. (Klicka på länken för att se bilden i full upplösning.)

Gyul’budaghians nebulosa, hemmahörande i stjärnbilden Cepheus, tillhör en mycket speciell grupp objekt associerade med alldeles nyfödda stjärnor. De betecknas träffande nog som komet- eller kometliknande nebulosor (cometary nebulae), och jag har tidigare behandlat två exempel i serien: Hubbles variabla nebulosa, den första som upptäcktes i denna kategori, liksom den ganska nyligen upptäckta McNeils nebulosa. Dessa reflexionsnebulosor är små, associerade med enskilda stjärnor och ofta just kometformade. Stjärnorna ifråga är så unga att de ännu inte stabiliserats; de varierar därför i ljusstyrka med påföljd att även de omgivande reflexionsnebulosorna kan variera kraftigt i både utseende och ljusstryrka.

Flera astronomer vid Byurakanobservatoriet hade under 50- och 60-talet intresserat sig för kometnebulosorna, och vid mitten av 70-talet mönstrade Armen Gyul’budaghian, tillsammans med kollegan Tigran Magakyan, de så kallade POSS-plåtarna för att försöka göra en samlad katalog över denna kategori objekt. Utöver de tidigare kända objekten hittade de femtio nya kometnebulosor. Katalogen publicerades 1977 i en artikel i Soviet astronomy letters och räknar allt som allt 79 objekt. Även om Gyul’budaghians nebulosa finns med i katalogen (den har katalogbeteckningen GM 1-29, där bokstäverna står för författarna och ettan för att det är den första av flera kataloger), så är det inte själva upptäckten som har skapat associationen. Detta har snarare att göra med en senare studie där Gyul’budaghian tillsammans med två kollegor (Magakyan och A. S. Amirkhanyan), kunde visa att nebulosan uppvisar samma variabla mönster som det arketypiska exemplet i klassen, det vill säga Hubbles variabla nebulosa.

Animation av nebulosans förändringar 2002-2005. Bild: Chris Deforeit. (Synfältet är roterat 90 grader medurs i förhållande till den första bilden.)

Som framgår ovan gör sig Gyul’budaghians nebulosa bra på bild. Men när den då och då flammar upp kommer den också inom räckhåll för visuella observationer. Så var fallet för ett tiotal år sedan då den var förhållandevis enkel att observera med lite större instrument (+300 mm). Sedan dess har stjärnan – T Tauri-stjärnan PV Cep, mag 18-11 – och därmed nebulosan, falnat betänkligt och nu kan den bara siktas med de allra största amatörteleskopen (+500 mm). Men å andra sidan kanske den snart flammar upp igen. För den som vill pröva lyckan på Gyul’budaghians nebulosa, eller på några andra objekt av denna typ, har Reiner Vogel satt ihop en utmärkt observationsguide – ”Strange young stars” – som finns att hämta här.

Clear skies

/Johan

3 KOMMENTARER

  1. Johan:
    Spännande som vanligt när det gäller denna artikelserie!

    Vill bara nämna att man faktiskt hittar ett porträtt om man googlar på ”Armen Liparit Gyulbudaghian”.

  2. Men man måste ta bort citationstecknen när man googlar på namnet, ser jag nu …

Comments are closed.