Fomalhaut är en av de hundratal närmaste stjärnorna till jorden, bara 25 ljusår bort. Runt den finns en ring av stoft – och en liten ljus prick som rör sig.
Är ljuspricken en planet? Ja, sa astronomerna som hittade den med Hubbleteleskopet 2008, då den också fick namnet Fomalhaut b. Nej, sa svenske Markus Janson som visade med infrarödbilder 2010 att den inte kunde vara en planet, utan i bästa fall ett mindre stoftmoln.
Välkommen tillbaka: cirkeln markerar Fomalhaut b som lyser tack vare stoftkorn som reflekterar stjärnans ljus. Spindelformen nedtill är det som återstår efter att stjärnan subtraherats bort från denna Hubblebild. Bild: T. Currie m. fl./NASA/ESA
Nu kommer lösningen i form av nya observationer med både Hubbleteleskopet och Subaruteleskopet på Hawaii, samt en omarbetning av Hubbles tidigare bilder.
Planeten finns, men det är något annat som lyser. Så säger två forskarteam, båda från Kanada, ledda av Thayne Currie vid Torontos universitet och Raphael Galicher vid Dominion-observatoriet i Victoria.
Analyserna och de nya observationerna visar att ljuspricken flyttar på sig precis som en planet skulle göra, men den lyser i fel färger för att vara en planet. Slutsatsen är att den ljusa pricken är i själva verket ett moln av stoft som omger en riktig planet – Fomalhaut b. Stoftet lyser inte av egen kraft, utan reflekterar stjärnan Fomalhaut. Fenomenet liknar kanske den enorma stoftringen som omger Saturnus i vårt solsystem. Men Fomalhaut är större och ljusare än solen och planeten ligger dubbelt så långt ut från Fomalhaut som Pluto gör från solen.
Lag Curries forskningsartikel publiceras snart i Astrophysical Journal Letters och finns att läsa på ArXiv. Galicher-gängets något mer omfattande studie väntar ännu på refereegranskning men finns också på ArXiv. Läs även våra tidigare inlägg om planetupptäckten och om ringen av stoft som först fick astronomer att leta efter planeter där.
Och missa inte NASA:s videoklipp ”Zombie Fomalhaut b”. Vad tycker Markus Janson om att vara den som dödade en zombieplanet? Jag gissar att för exoplanetforskare ingår det i jobbet att ibland döda och ibland återuppliva, beroende på vad ens mätningar tycks berätta om verkligheten.
[Inlägg uppdaterades 26 oktober 2012]
