Vad händer när de allra största och tyngsta stjärnorna dör? Astronomer håller kanske på att få svar på frågan tack vare en pågående och dramatisk stjärnexplosion 66 miljoner ljusår bort.


Jättestjärnexplosion i utkanterna av spiralgalaxen NGC Bild: J. Mauerhan et al. (2012)

I spiralgalaxen NGC 7256 har astronomer under de senaste tre åren blivit vittne till ett sällsynt skådespel. Ljuskällan som fått beteckningen SN 2009ip har exploderat, inte en gång utan tre gånger. Det är givetvis tjänstefel för en stjärna att dö fler än en gång, så forskare misstänkte länge att 2009ip var en bedragarsupernova – alltså en tung stjärna som vars utbrott var tillräckligt ljusa att lura oss att tro att den hade sprängts helt.

Stjärnan lyste upp under ett par dagar 2009, och sedan en gång till i oktober 2010. Men den 24 juli i år ökade den i ljusstyrka med en faktor 100 på bara en vecka och lyste starkare än någon sett den göra förut.
Skulle Vintergatans mest opålitliga tunga stjärna, Eta Carinae, 7500 ljusår bort, göra samma sak skulle den synas mitt på dagen.

Sedan i somras har SN 2009ip bevakats intensivt. Har stjärnan exploderat för sista gången, eller har den fler överraskningar kvar att bjuda på?
Mätningar under sensommaren och hösten har övertygat ett forskarlag lett av Jon Mauerhan vid Steward-observatoriet i USA att det som sker nu är en riktig supernova, och deras resonemang finns sedan slutet av september att läsa i en forskningsartikel på ArXiv.

Alla är inte säkra att stjärnan har dött. Ett annat team, lett av Andrea Pastorello vid Padovas universitet i Italien och med flera svenska astronomer bland medlemmarna, har gjort egna mätningar som nu också publiceras på ArXiv. De misstänker starkt att stjärnan, som måste börjat livet som minst 60 gånger tyngre än solen, kan finnas kvar och kan explodera fler gånger i framtiden. Stämmer det så kan den vara det första kända exempel på en särskild sorts supernova som sprängs när temperaturen i mitten når en miljard grader och materia och antimateria skapas spontant enligt Einsteins formel E=mc2.

Har nu SN 2009ip sjungit på sista explosiva versen? Jag frågade några av Populär Astronomis favoritsupernovaforskare. Först Claes Fransson, professor vid Stockholms universitet.
– Försvinner den helt och inte återgår till den tidigare nivån så är det kanske den sista kollapsen, säger Men just nu skulle jag bara ge 50 procents chans för det. Tiden får nog i speciellt detta fall utvisa vad det blir.
Rubina Kotak forskar om supernovor i Belfast, Nordirland, håller med Fransson, men tror att stjärnan har mer att bjuda på.
– Jag lutar jag lite åt nej-sidan. Lite kontroversiellt kanske, men vi får se!
Seppo Mattila vid Åbo universitet i Finland röstar på att sommarens smäll verkligen var en supernova, och får medhåll av Jesper Sollerman, också i Stockholm.
– Jag röstar ja. Utbrottet 2012 var den stora smällen, säger han.
Läs mer om SN 2009ip på Astrophile hos New Scientist och Peter Edmonds blogg eller följ utvecklingen på Rochester Astronomys 2009ip-sida. Den är också en snackis på svenska Astronet och omskrevs på Cassiopeiabloggen i september.


Stjärnan som blev supernova 2009ip är en av de få som fastnat på bild många gånger innan de exploderade. Här syns den i en bild tagen med Hubbleteleskopet redan 1999. Bild: NASA/ESA/M. Stiavelli, hämtad från MAST-arkivet