Rymdteleskopet Kepler fortsätter att upptäcka och bekräfta små planeter runt andra stjärnor i vår galax. Nu offentliggörs tre spännande nya planeter, Kepler-62 f, Kepler-62 e och Kepler-69 c. Alla är större än jorden men borde ändå vara steniga himlakroppar.
Sedd från Kepler-62 e (stora klotet) ser grannen 62 f ut som Venus gör från jorden. Så tänker i alla fall NASA:s rymdkonstnär som gjorde bilden. (NASA/Ames/JPL-Caltech)
Som vanligt vet vi mycket lite om förutsättningarna för liv på dessa planeter. Kepler, som bara mäter hur deras värdstjärnor blinkar när en planet passerar framför dem, kan bara uppskatta hur stora de är. Andra egenskaper hänger på beräkningar, som i sin tur hänger på vad man vet om stjärnorna och hur stjärnor brukar bete sig.
Astronomen Lisa Kaltenegger presenterade resultaten på NASA:s presskonferens på torsdagen. Klicka för att se presskonferensen på Youtube.Astronomer definierar den ”beboeliga zonen” runt en stjärna som det området i rymden där flytande vatten kan klara sig på en planet. Forskningen om beboeliga zoner går framåt och blir mer komplicerad samtidigt som det blir mer intressant. Är du nyfiken kan du läsa mer i två inlägg av Kari Aartojärvi på hans blogg Rymdsonder.
Pressmeddelanden om Keplers upptäckter finns hos tyska MPIA och hos NASA. Det finns även en forskningsartikel om Kepler-69 c.
Vad gör NASA efter Kepler? Den 5 april man att en uppföljare, TESS, kan sändas upp 2017. Den tycks vara en något kraftigare version av ESA:s förmodligen skrinlagda projekt Plato. TESS kommer att leta över hela himlen för planeter runt relativt närliggande solliknande stjärnor, troligen samtidigt Europas Cheops söker planeter hos de allra närmaste stjärnorna.
TESS är snarare en rätt mycket *mindre* ambitiös variant av PLATO. Det den har gemensamt med PLATO är att de kommer leta passager runt närbelägna stjärnor, men strategierna är helt annorlunda; TESS kommer tugga igenom hela himlen under två år, men bara under 27 dygn per fält (med ett visst överlapp vid polerna); PLATO kommer stirra på två stora fält (>10 ggr större än Kepler) i minst tre år (+ några månader på andra fält och därmed täcka in 1/4 av himlen). Skillnaden gör att TESS kommer hitta många kortperiodiska planeter runt ljusa stjärnor, men knappast några planeter i jordliknande banor. PLATO, å andra sidan, är designad för att hitta jordtvillingar, dvs jordlika planeter i jordlika banor runt sol-lika stjärnor.
PLATO är inte alls skrinlagt, projektet är numera med och konkurrerar om en M3-plats för uppskjutning 2024, se http://www.oact.inaf.it/plato/PPLC/Home.html
PLATO har dessutom ett svenskt deltagande.
Comments are closed.