Forskare har upptäckt att ett av de allra mest våldsamma objekten i vårt universum, en magnetar, är på väg att falla in i ett annat av de mest destruktiva, ett supermassivt hål, och detta mitt i vår egen galax. Med hjälp av röntgenobservatoriet Chandra X-ray Observatory har man lyckats mäta avståndet mellan de båda till mindre än 0,5 ljusår. En magnetar är en neutronstjärna, en gammal rest av en massiv, död stjärna, med ett mycket starkt magnetfält. De har lika hög massa som hela stjärnor, men är bara ett par mil i diameter, och de roterar flera varv i sekunden. Magnetarer sänder dessutom ut intensiv röntgen- och gammastrålning från sina starka magnetiska poler, vilket i kombination med rotationen gör att de ser ut som ”kosmiska fyrar”. Det enda i universum med högre densitet än en neutronstjärna är svarta hål, och just ett supermassivt sådant med en massa av 4 miljoner solmassor är vad vi har i vårt galaxcentrum, och detta har nu fångat in en ung magnetar i en mycket närgången bana.
Bilden visar det supermassiva svarta hålet i galaxens centrum, SgrA*, och den nyupptäckta unga magnetaren som snurrar kring det på mindre än ett ljusårs avstånd när det är som närmast. Den visar relativa ljusintensiteten mellan magnetaren och det svarta hålet precis innan och efter ett av de intensiva röntgen-utbrotten från mangetaren. (Bild: Rea et al)Området kring galaxens centrum är en väldigt våldsam plats, med många massiva stjärnor, gasmoln och neutronstjärnor. Man uppskattar att det finns över 20 000 neutronstjärnor närmre än 3,5 ljusår från det svarta hålet, ungefär samma avstånd som mellan solen och vår närmsta stjärngranne. Det som gör just den här magnetaren speciell är dess unga ålder, och framförallt att det är den första neutronstjärnan av något slag man direkt observerat närmre än ungefär 640 ljusår från det supermassiva svarta hålet. Sannolikheten att den befinner i sig i en bunden bana runt galaxens centrum är mycket hög, men det krävs fler och noggrannare mätningar för att ta reda på exakt när den väntas falla in i det svarta hålet för gott.
Länk till forskningsartikeln.
