Ännu en nyupptäckt planet visar sig påminna på jorden: den heter Kepler-78 b och ligger 400 ljusår bort (SvD, DI). Vad är grejen med den nya planeten?

Bild: David A. Aguilar (CfA)Stekt och dömd till undergång men ändå liknar den jorden: Kepler 78 b som den skulle kunna se ut från nära håll. (Bild: David A. Aguilar/CfA)
  1. Kepler-78 b är den första exoplaneten som vi kan vara säker på att den är en tät, stenig planet som är dessutom i samma storleksklass som jorden. Planeten upptäcktes med rymdteleskopet Kepler, som är bra på att uppskatta planeters storlek men inte deras massor. Nu har även massan kunnat uppskattas med två teleskop på jordskorpan.
  2. Två konkurrerande forskarlag uppskattar massan till cirka 1,8 gånger jordens. Det råder ingen tvekan om att Kepler-78 b verkligen finns och påminner om jorden. Två av varandra oberoende astronomteam, ett amerikanskt och ett europeiskt, har kunnat uppskatta planetens massa genom att mäta upp hur stjärnan vacklar fram och tillbaka tack vare planeten som kretsar kring den. Deras mätningar stämmer överens med varandra och pekar på att planeten, liksom tidigare kända men lite större exoplaneter (Corot-7b) har samma densitet som jorden och Venus. Det ger hopp om att även de andra små planeter som upptäckts av Kepler också består av samma stoff som vår egen hemplanet. De två artiklarna publiceras i veckans Nature (här och här).
  3. Planetjakten har fått ny förstärkning på europeisk mark. Det europeiska forskarlaget har gjort sina mätningar med HARPS-N, det norra halvklotets nya motsvarande till världens hittills bästa planetjägarinstrument, schweizledda HARPS i Chile. Den nya spektrografen finns sedan 2012 på det italienska Telescopio Nationale Galileo på spansk mark i La Palma, Kanarieöarna. Rymdteleskopet Keplers upptäckter ligger alla på norra delen av himlen. Att följa upp dess upptäckter från marken blir mycket lättare med HARPS-N igång.
  4. Kepler-78 b har något överraskande att berätta. Den nya planeten kretsar otroligt snabbt runt sin sol: en gång var 8,5 timmar på ett avstånd som är en fyrtiondedel av Merkurius från solen. Det är en ohållbar situation på många sätt. Temperaturen på ytan kan vara så hög som 2800 grader, vilket utesluter möjligheten till flytande vatten och liv, och planeten kanske är på väg att falla in mot stjärnan. Dessutom kan inte planeten ha bildats så nära sin sol. Men enligt forskarna är det ändå svårt att förstå hur dess bana kan ha flyttats dit. Planeten tvingar alltså till nytänk om hur både den och de andra jordliknande planeterna i galaxen har kommit till.
  5. Fler ”jordliknande” planeter kan väntas även nu när Kepler inte kan se dem. Rymdteleskopet Keplers uppdrag som vår bästa planetupptäckare är över sedan i våras. Men satellitens dataströmmar håller fortfarande att analyseras och – som i fallet Kepler-78 b – följas upp från marken. Det kommer att ge fler spännande upptäckter framöver. Och snart går stafetten vidare till nästa generation av planetletare i rymden: ESA:s lilla Cheops, och förhoppningsvis även framtida projekt som Plato 2.0 och TESS.


Ljuset från stjärnan Kepler-78 förmörkas inte bara av planeten utan även av dess solfläckar. Men forskarna har ändå lyckats mäta hur stor och hur tät planeten är. (Animering: Marco Galliani/Media INAF)

Pressmeddelanden hos NASA och CfA och TNG.