Efter ryska meteoren: Forskarna skriver upp risken från små asteroider

”Superboliden” den 15 februari lyste som bäst 30 gånger starkare än solen. Foto: © Evgeny Andreev

Tre stora forskarlag publicerar idag i tidskrifterna Nature och Science analyser av asteroidnedslaget över ryska Tjeljabinsk den 15 februari 2013. Med hjälp av mätningar från allt från globala övervakningssystem till bilkameror, rapporter från ögonvittnen och siffror på sjukhusbesök blir händelsen den bäst studerade i sitt slag i världshistorien. Den bjuder också på överraskningar.

1. 1. Det finns fler små hotfulla asteroider därute. Enligt studien i Nature ledd av den kanadensiske astronomen Peter Brown sker det fler nedslag i den här storleksklassen än forskare hade väntat. Den extremt ljusstarka meteoren som sågs över Ryssland i februari var den största sedan Tunguska-händelsen 1908, men enligt asteroidkartläggningar borde vi ha fått vänta längre innan nästa 20-metersbumling ramlade ner. Utifrån Tjeljabinsk och andra stora kända nedslag under de senaste 20 åren uppskattar forskarna att det kan finnas 10 gånger fler liknande asteroider i vår närhet i rymden än vad asteroidkartläggningarna kunnat visa. Rymdstenars massa och storlek kan man inte heller uppskatta genom att jämföra med mätningar från kärnladdningar, upptäcker forskarna. Tidigare kända händelser som den över Indonesien 2009 och Kalifornien 2012 kan ha skapats av större stenar än vi hittills anat. Stenar som kan slå ut en storstad tycks med andra ord vara ett större hot än vi trott (läs vad experten Hans Rickman skrev om riskerna i januari).
   2. Skickades hit av en rymdkrock. Asteroiden som slog ner är en rest av en krock mellan två större himlakroppar för 1,2 miljoner år sedan. Analyser av meteoritfragment som bärgats i Ryssland och uppskattningar av stenens bana utifrån videor från händelsen pekar ut ett ursprung i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Inte nog med det: den hörde med största sannolikhet ihop med den redan kända 2-kilometerstora asteroiden 86039 (även känd som 1999 NC43) som den troligen lossnade ifrån tack vare en kollision med en annan asteroid.

Släkting i rymden: stenhögsasteroiden Itokawa, här i bild av japanska sonden Hayabusa, är av samma typ som den som slog ner över Ryssland. (Bild: ISAS/JAXA)

Skärningar i meteoriter från Tjeljabinsk vittnar om asteroidens dramatiska födsel för 1,2 miljoner år sedan. (Bild: från O. Popova et al, Science, 2013)

1. Explosionen lyste som 30 solar. Från området kring Tjeljabinsk har forskare använt nätenkäter och rapporter från allmänheten att skapa en bild av hur nedslaget skapade chockvågen som krossade fönster i nästan halva miljonstadens bostadshus. När meteoren var som ljusast lyste den 30 gånger starkare än solen (magnitud -28 i astronomjargong). 25 ögonvittnen rapporterade solbränna och nästan 800 fick ont i ögonen. Forskarteamen, i synnerhet den som letts av geofysikern Olga Popova från Moskva och som publicerats i Science, har gjort ett makalöst tvärvetenskapligt arbete som visar hur rymdstenen splittrades under nedfarten och skapade flera olika chockvågor som spred sig ut över området.

Artiklarna i Nature finns i sammanfattning här och här. Forskningsprojektet bakom artikeln i Science (pressmeddelande hos Science Daily) dokumenteras i en fascinerande blogg hos NASA:s CAMS-projekt. Fler rapporter om upptäckterna finns hos Vetenskapsradion, BBC, Washington Post, New York Times.