Graferna som avslöjat den tusende exoplaneten enligt exoplanets.eu, WASP-76 b. Den upptäcktes med passagemetoden (ovan; stjärnan blir ljussvagare när planeten passerar) och bekräftats med radialhastighetsmetoden (nedan, stjärnans vacklande upptäcks i dess spektrum). Bild från artikeln av R. G. West m. fl..Det hela började 1995 med upptäckten av 51 Pegasi b, den första exoplaneten runt en vanlig stjärna. Idag offentliggjorde ett internationellt forskarteam hela elva nya planeter som de hittat kring andra stjärnor, och därmed har antalet kända exoplaneter stigit till över ett tusen. 1010, för att vara exakt.
Det är planettalet på Extrasolar Planets Encyclopaedia, exoplanet.eu som nu klivit över den magiska tröskeln (BBC). NASA:s räkning, som accepterar bara publicerade artiklar och inte bara inskickade, står just nu på 919. Sedan finns det 2500 planetkandidater som rapporterats av rymdteleskopet Kepler som ännu väntar på att bekräftas, så det känns ändå inte fel att uppmärksamma tusentalet.
Enligt listan på exoplanets.eu är det förmodligen WASP-76 b som är den tusende exoplaneten, en jupiterstor planet kring en solliknande stjärna 400 ljusår bort med en omloppstid på hisnande 1,8 dygn. Den är typisk för de planeterna som är relativt lätta att hitta därute: gasjättar som ligger överraskande nära sina stjärnor, så kallade heta jupitrar.
Den nya skörden av upptäckter har gjorts av projektet WASP-South, ett brittiskt-schweiziskt-belgiskt samarbete som använder högprecisionsinstrument vid två små teleskop i Chile, det schweiziska Leonhard Euler-teleskopet och Belgiens TRAPPIST.
Av just den här skörden av nya planeter är det inga som är jordlika vare sig till storlek eller hemtrevlighet. För forskarna är dessa nya upptäckter snarare spännande steg mot att första varför andra solsystem kan vara så olika våra och hur själva ljuset från stjärnan gör närgångna jätteplaneter ännu större. Jupiter antecknar säkert.
Det är väl ändå bara indikationer, ifrån deras sida, på att där kan finnas planeter ? ! Ingen har sett dom ! Och att alla stjärnor skulle ha sitt ekvatorialplan liggande vinkelrätt mot oss, är väl ändå nästintill orimligt.
Som jag förstår måste exxo-planeten passera mellan sin stjärna och oss för att vi ska upptäcka variationerna i ljuset som når oss.
Om rotationen tar lång tid, dvs ca ett 1 år som för oss, blir det i stort sett omöjligt att hitta periodiciteten i ljusvariationen.
Min egen amatör-teori säger att rotationen i alla gasmoln (som utgör ursprunget till varje solsystem) kommer sig av en ursprunglig rotation av universum, varför alla solsystem uppvisar ”identiska” ekvatorialplan.
@J.C. och Anders: De två mest framgångsrika tekniker för att upptäcka exoplaneter hittar nästan bara planetsystem som har precis rätt vinkel mot oss. När det gäller passagemetoden måste det vara (som Anders skriver) precis rätt vinkel, medan radialhastighetsmetoden är lite mer förlåtande. Så upptäckterna hittills betyder att en drös med planetsystem som är felvinklade mot oss finns kvar att upptäcka därute, inte att alla har samma ekvatorialplan. Ibland kollar astronomer efter mönster i stjärnors och galaxers snurraxlar – något övertygande storskaliga mönster har inte hittats men det är något lurt med fjärilsformade nebulosor i Vintergatan som kan tyda på något nytt och kul.
Från Roberts svar:
”Så upptäckterna hittills betyder att en drös med planetsystem som är felvinklade mot oss finns kvar att upptäcka därute, inte att alla har samma ekvatorialplan.”
En undran:
Kan man verkligen säga något om ekvatorial-planet för den exxo-planet som upptäcks pga att dess rotation får dess sols position att ”vibrera”?
Observera att för mig är inte allt som roterar runt främmande solar det samma som en sk exoplanet.
En exoplanet är för mig en himlakropp som har bildats ur samma gasmoln som solen själv.
När jag läser om exoplaneter på nätet verkar i stort sett allt accepteras bara man kan detektera en rotation.
På wiki hittar man att ca 40% av alla upptäckter är funna mha transitmetoden dvs när exoplanetennas ekvatorialplan är synkade med vårt.
http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Exoplanet_Discovery_Method_Bar_TR.png
(svart = transit, grått = samtliga upptäckter)
Om ekvatorialplanen är slumpartade borde upptäckterna enligt transitmetoden vara marginella, dvs << 40% av alla upptäckter.
Kanske har fel men är det inte stjärnljusets dopplereffekt man mäter när man talar om att en stjärna vobblar och egentligen så är sidledsförflyttningen fram och tillbaka är för liten för att kunna mäta med dagens instrument.
Bör i så fall innebära att man med båda teknikerna (även passage) missar alla stjärnsystem som inte är någorlunda horisontella i förhållande till oss.
Sorry. Såg nu att Robert Cumming redan tagit upp det.
Comments are closed.