Satellit med plats för svensk rymdforskning? InnoSat kan ta flera projekt till rymden om kalkylerna går ihop. Montage: OHB Sweden (satelliten) och NASA/JSC (bakgrund)
Såhär kan den nästa svenska forskningssatelliten komma att se ut: en kub, 50 cm bred, med utfällbara solpaneler. Som dessutom bara väger 40 kilo.
Konceptet InnoSat togs fram inom utredningen som Rymdstyrelsen beställde om hur Sverige skulle kunna få fram små, billiga, innovativa forskningssatelliter (tidigare rapport). Tidigare i höst bad Rymdstyrelsen företagen OHB Sweden, tidigare Rymdbolagets satellitdivision, och ÅAC Microtec att luska vidare på hur satellitkonceptet kan passa ihop med fyra svenska potentiella forskningsprojekt (Rymdstyrelsen, pressmeddelande från ÅAC Microtec).
Rymdstyrelsens planer för en ny nationell svensk forskningssatellitprogram, som tidigare gått i stå (artikel i PA 2013/1 (pdf)), får alltså hopp om nytt liv.
– Vi fick ett förslag från industrin. I samband med det öppnade vi hela efterlysningen igen, och nu behöver vi också göra utredningen igen, säger Johan Köhler på Rymdstyrelsen.
De fyra projekten som ingår i den nya utredningen har plockats från dem som föreslogs när Rymdstyrelsen först efterlyste idéer för billiga men smarta satelliter år 2010. Projekten MATS och Alfvén går ut på att undersöka mesosfären respektive norrskensfysik. SPHiNX, en idé från KTH:s Mark Pearce, mannen bakom ballongexperimentet PoGOLite, ska mäta polariserad röntgenstrålning från bland annat gammablixtar långt ut i rymden. Klimatsatelliten SIW, som föreslagits av Donal Murtagh vid Chalmers, skulle mäta vindar i jordens stratosfär med liknande teknik som svenska succésatelliten Odin.
Johan Köhler är angelägen om att tona ner förväntningarna på den nyöppnade utredningen. Kostnadsramen på 40 miljoner kronor står fast, och det är inte klart om forskarnas idéer går ihop med InnoSat:s nätta format.
– Vi vill undersöka möjligheterna för ett framtida regelbundet program med flera små innovativa satelliter. Idén har hela tiden varit att undersöka om det finns projekt som passar in, som går att göra och göra fort, och som är vetenskapligt relevanta. Alla delar måste gå ihop.
Utredningen väntas bli klar i februari 2014.
Artikel i DN Ekonomi om ÅAC Microtec
”High Density Through Wafer Via Technology” dvs idén bakom det lilla elektronik-formatet som är en förutsättning för att ”InnoSat” ska bli den lilla satellit och succé som Rymdstyrelsen hoppas är en teknologi från Silex Microsystems i Järfälla.
http://www.silexmicrosystems.com/wp-content/uploads/2011/10/Silex_High_Density_Through_Wafer_Via_Technology.pdf
Enligt Thorbjörn Ebefors (utvecklingsansvarig på SILEX) håller de på att rymdkvalificera sin SiP-teknologi för en kund-applikation (en kund i Uppsala = ÅAC Microtec?) som ska flyga till Mars 2018.
På sidan 4 (se länk nedan) ser man ett ex av vad som kan åstadkommas med SiP och på sidan 2 var den tänkta rymdtillämpningen ska sitta.
https://nepp.nasa.gov/mapld_2009/talks/090109_Tuesday/Session%20A/01_Habinc_Sandi_mapld09_pres_1.pdf
Någon har tagit bort filen eller spärrat tillgången till pdf-filen på länken: nepp.nasa.gov men på sidan 4 kan man läsa följande text:
Miniaturization technology
The MCC design is based on ÅAC’s proprietary packaging technology that offers high-resolution thin-film metallizationon various substrates for advanced 3D-stacking.
The packaging technology allows advanced 3D-multi-chip-modules (3D-MCM) that can incorporate various kinds of naked die.
An example of previousdesigns is the RTU-100-CS, which is 34 mm x 34 mm and less than 2 mm in height, weighing 3 grams.
Remote Terminal Unit (RTU-100-CS)
Comments are closed.