Astronomer i Sydafrika har upptäckt tre supermassiva svarta hål som snurrar runt varandra. Trion, 4 miljarder ljusår bort, är det tätaste systemet i sitt slag som någonsin hittats. Upptäckten ser dessutom ut att leda till nya möjligheter att sätta Einstein på prov.
Dubbelt monster: bilden, tagen med sammankopplade radioteleskop, visar strålning från supertunga svarta hål som ligger bara 450 ljusår från varandra.
Supermassiva svarta hål finns i mitten av många galaxer. I Vintergatans mitt finns ett som väger lika mycket som 4 miljoner solar, men i kvasaren J1502+1115 finns hela tre stycken, vart och ett med en massa på omkring hundra miljoner solens massa.
Forskarteamet som har upptäckt dem leds av astronomen Roger Deane vid Kapstadens universitet. Med radioteleskopnätverket EVN (där 25-metersteleskopet vid Onsala rymdobservatorium ingår*) kunde de skapa skarpare bilder av radiostrålningen från kvasaren än som tidigare gjorts. Mätningarna visar två källor där tidigare bilder bara sett en: bevis för två glupska svarta hål på bara 450 ljusårs avstånd från varandra. Andra bilder tagna med radioteleskopet VLA i New Mexico, USA, visar dessutom en korkskruvlikande jetstråle som skickas ut från paret. Och cirka 24 000 ljusår bort – det motsvarar en kvarts Vintergata – ligger det tredje svarta hålet.
Skruvade strålar kan peka ut ställen där svarta hål genererar gravitationsvågor som kan kännas av ända hit. (Bild: R. Deane/NASA)
Tredubbelt supertungt och supercoolt, såklart. Här har tre galaxer krockat med varandra och deras kärnor är på väg att gå samman.
Men upptäckten ger mer än bara det. Den väcker också hopp i jakten efter gravitationsvågorna, de krusningarna i rumtiden som Einstein förutspådde i sin allmänna relativitetsteori. Att vågorna finns är inte kontroversiellt bland forskare, men att detektera dem direkt ger en biljett till Blå hallen.
Täta, dubbla svarta hål borde vara de starkaste enskilda källor till gravitationsvågor, men hur ska vi hitta dem? J1502+1115 ger ett enkelt svar: de kan finnas just där radioteleskop avslöjar strålar som påminner om korkskruvar. Med framtidens radioteleskop – gigantiska SKA och dess föregångare – kanske många fler liknande upptäckter än vi tidigare trott möjligt, menar forskarna i sin artikel i veckans Nature (även på ArXiv).
Pressmeddelanden finns att läsa hos radioteleskopsamarbetet JIVE och hos SKA Africa.
*Mitt andra jobb vid Onsala rymdobservatorium gör mig aningen jävig i det här. Bara så att ni vet.
” Och cirka 240 000 ljusår bort – det motsvarar en halv Vintergata – ligger det tredje svarta hålet.” – det kan väl ändå inte stämma? Sist jag kollade, hade Vintergatan en diameter på mellan 100 000 och 120 000 ljusår och således skulle det innebära att det svarta hålet ligger utanför Vintergatan, vilket knappast lär vara fallet. Det ser ut att ha blivit något fel med siffrorna där. 🙂
@Katja: Tack för påpekandet – nu var det rättat. Avståndet är lite mindre än det mellan solen och Vintergatans centrum. Ibland blir det snurrigt när man ska orientera sig i främmande galaxer.
@Robert: Nu ser det mer rimligt ut (och jag ser att jag läste slarvigt då jag missade att det här rör sig om en kvasar och inte Vintergatan), men angående det tredje svarta hålet – 24 000 ljusår är ett ganska stort avstånd jämfört med de 450 ljusåren mellan de två närliggande svarta hålen, så vad spelar det tredje för roll i sammanhanget (frånsett att det finns där och är supertungt)? Det tredje svarta hålet förstör det där med tätheten dem emellan, lite grann. 😉
@Katja: Det tyckte jag också i början. Men när man jämför med de andra ställen där tre supertunga finns nära varandra är det här ändå snäppet tätare än dagens konkurrenter (pdf-artikeln har grafer där supertunga svartahålspar och -trippel ritas ut).
Comments are closed.