De vackra, märkliga bilderna på Pluto från sonden New Horizons har överraskat alla i sommar. Forskare och rymdentusiaster är lika förtjusta i denna nya, röda värld som snurrar med hjärtat på utsidan. Planet eller inte – alla älskar Pluto.
Dvärgplanet med hjärta: denna bild på Pluto i riktiga färger släpptes den 25 juli. (Bild: NASA/JHUAPL/SwRI)
Vi har frågat några svenska forskare om vad som de tycker är mest spännande bland de nya upptäckterna från Pluto – och svaren är oväntade.
New Horizons skarpaste bilder på Pluto visar få kratrar – och överraskande berg och slätter. Bergskedjorna, gjorda av fruset vatten med toppar på uppemot 3500 meter, sällskapar med glaciärer som tycks fylla i kratrar och sprickor. Trots att Pluto funnits i miljarder ser dess yta ut att vara ung.
På Pluto än idag landskapen under fortsatt omvandling. Glaciärer, berg och slättar med få kratrar är bevisen. (Bild: NASA/JHUAPL/SwRI)
Anders Johansen forskar vid Lunds universitet om hur planeter bildas. Han är fascinerad av hur Pluto lyckas behålla ett ungdomligt utseende. På annat håll i solsystemet kan ytan föryngras tack vare påverkan från en stor planet – som till exempel hos Jupiters ismånar och neptunusmånen Triton – men här händer något annat, menar han.
– Det kan betyda att vi måste revidera vårt syn på hur småkroppar av is värms upp. Det kanske sker tack vare energin från radioaktiva grundämnen som torium och uran, som har halveringstider på många miljarder år, säger Anders Johansen.
Vackra krockrester: Pluto och största månen Charon har kallats dubbelplanet. (Bild: NASA/JHUAPL/SwRI)
Anders Johansen och hans kollega Kalle Wahlberg Jansson, också vid Lunds universitet, är speciellt intresserade av hur Pluto och dess fem månar en gång bildades. Pluto och Charon ser mycket olika ut, inga nya månar har hittills uppdagats, och inte heller har Pluto ringar – men allt stämmer fortfarande väl överens med att en paret bildades i en våldsam krock för miljarder år sedan.
– Jag tror inte att det faktum att Pluto och Charon ser olika ut behöver ändra teorin att systemet bildades av en kollision mellan två kroppar, säger Kalle Wahlberg Jansson.
Plutos röda färg kan förklaras av partiklar i dess tunna atmosfären, förklarar han. Charons tyngdkraft är för liten, en dryg tredjedel av Plutos, för liten för att behålla en egen atmosfär, och därför är den grå.
Lik planeten Mars är Pluto alltså röd. Färgen beror på en rödaktig gegga som skapas när metan och andra gaser bestrålas av solen och bildar partiklar som faller ner mot ytan, som ett slags kall, röd snö. Den kemiska förklaringen till den röda nyansen är komplexa molekyler som kallas tholiner. De har tidigare hittats hos Saturnus molntäckta måne Titan men identifierades faktiskt för första gången i experiment som leddes av Carl Sagan med kollegor på 1980-talet. På Planetary Societys sajt kan du läsa mer om tholiner och deras historia i en artikel av planetvetaren Sarah Hörst.
Pluto lyser i förstärkta färger i denna bild från New Horizons kamera Lorri och dess spektrograf Ralph. Sondens instrument har också mätt upp en svans av joner bakom dvärgplaneten och eggande skillnader mellan Plutos olika världsdelar. (Bild: NASA/JHUAPL/SwRI)
Jan-Erik Wahlund vid Institutet för rymdfysik i Uppsala lyfter fram atmosfären som Plutos mest spännande egenskap. Den påminner om atmosfären hos Saturnus måne Titan, som han studerat med hjälp av mätningar från Saturnussonden Cassini. Jan-Erik är överraskad av att en så liten himlakropp om Pluto lyckas behålla en atmosfär där komplexa, organiska molekyler kan bildas.
– Det är ju så kallt, men uv-ljuset från solen räcker tydligen. Det visar att det är just tillgången på energirik strålning som är avgörande för att bilda komplex organisk kemi.
Att komplexa molekyler tycks kunna bildas på nedfrysta världar som Pluto är spännande för astronomer som studerar hur livets molekyler bildas i andra planetsystem än vårt. En av dem är Karin Öberg vid Harvarduniversitet i USA som nyligen uppmärksammats för upptäckten av molekylen metylcyanid nära en ung stjärna.
Karin Öberg tror att spännande ledtrådar kan finnas under ytan på Pluto, om man kan uppskatta vilka ämnen som finns där.
– Det kunde ge oss direkta data på hur effektiv solljus är att omvandla vatten, metan, kolmonoxid och kväveis till intressanta organiska molekyler, säger hon.
Solen lyser upp Plutos märkliga atmosfär bakifrån. Bilden togs när New Horizons tittade tillbaka mot Pluto ett par timmar efter förbiflygningen den 14 juli. Nu fortsätter sonden utåt mot nya mål – tidigast 2019 kan den nå fram till en av Plutos mindre kusiner i solsystemets Kuiperbälte. (Bild: NASA/JHUAPL/SwRI)
Jan-Erik Wahlund arbetar med att förebereda de svenska instrumenten som åker med ESA-sonden Juice år 2022 för att undersöka Jupiter och dess ismånar Europa och Ganymedes. Hos de kan de finnas flytande vatten under ytan – och kanske till och med primitivt liv. För honom ger nu Pluto ledtrådar till hur liv kan ha bildats på flera håll i vårt solsystem.
– De isiga månarna kring Jupiter hade förmodligen hav på ytan just efter bildandet. Om liknande organisk dimma producerades i en atmosfär av kväve, metan och vatten atmosfär ovanför dessa hav så kan det kanske vara ett grundrecept för hur livets molekyler börjar bildas på himlakroppar, även på jorden, Mars och kanske Venus, säger han.
Fascinerade av Pluto: forskarna Anders Johansen, Kalle Wahlberg Jansson, Karin Öberg och Jan-Erik Wahlund. (Lunds universitet, Harvard University, IRF)
Läs även våra tidigare inlägg om Pluto och Kalle Wahlberg Janssons artikel Nu når vi äntligen Pluto i Populär Astronomi 2014/4.
