Rymdteleskopet Kepler har under de senaste par åren bekräftat det som många helt vanliga människor har länge haft på känn: att även andra stjärnor än solen har planeter, och att massor av dem är tillräckligt små för att påminna om jorden.
Men är jordlika planeter tillräckligt vanliga att vi kan i framtiden hitta några riktigt nära oss, och kanske också kunna leta liv där? En del av svaret på den frågan är planeten Kepler-452b, vars upptäckt avslöjades av NASA den 23 juli 2015 (se även DN/TT och SvD som båda intervjuat mig om fyndet).
Rymdteleskopet Kepler har hittills hittat flera planeter som blivit ”jordlikast” hittills – nu senast Kepler-452 b. Så föreställer sig rymdkonstnären Wendy Stenzel hur planeterna och deras värdstjärnor skulle se ut från nära håll. Bild: NASA Ames/W. Stenzel
Keplerteleskopet upptäcker planeter genom att mäta upp små, små blinkningar hos avlägsna stjärnor. Regelbundna blinkningar kan avslöja planeter – och berättar om hur lång tid det tar att åka ett varv runt värdstjärnan. Stjärnan Kepler-452b skiner som solen men är lite äldre och ligger 1400 ljusår bort, och en gång var 385:e dag förmörkas den lite grann av en planet som beräknas vara två gånger jordens storlek. Den kanske egentligen inte har en fast yta, men chanserna att den faktiskt är stenig – likt jorden, Venus och Mars – bedöms vara goda. Och om det stämmer skulle flytande vatten också kunna klara sig utan att vare sig avdunsta eller frysa till is. En potentiellt beboelig planet med andra ord.
Kontroll från jorden. En superskarp bild från Keckteleskopet på Hawaii bekräftar att Keplerteleskopets mätningar fått in stjärnan Kepler-452 och ingen annan i blickfånget. (Bild: Jenkins m fl 2015)Mätningarna bakom upptäckten beskrivs i en matig forskningsartikel (med för genren trevligt lättsläst inledning) av astronomen Jon Jenkins och en mängd kollegor från USA, Australien och Danmark.
Planeten ingår också i det sjunde och senaste datasläppet från Kepler. Sedan den förra upplagan från januari 2015 tillkommer 521 nya planetkandidater, varav många är små som jorden.
Kepler fortsätter göra mätningar trots en skada som inträffade 2013.
Vad krävs för att upptäcka tecken på liv på en planet som Kepler-452b? Dels måste vi hitta sådana planeter på närmare håll: det blir en uppgift för nästa generationen med rymdteleskop efter Kepler, som NASA:s TESS, Europas Plato och Cheops. Sedan behövs insatser från de största teleskop, både på jorden och i omloppsbana.
Men även då lär det bli riktigt svårt att urskilja till exempel bevis på vegetation i ljus som passerat planetens atmosfär. Kirunaprofessorn Javier Martín-Torres tror att liv utanför jorden hittas lättast inte ute i galaxen, utan här i solsystemet på planeter som Mars och månar som Europa och Enceladus. Läs vår intervju med honom i Populär Astronomi 2015/2.
Ett mer vågat men eggande alternativ är att leta efter radio- och andra signaler från främmande civilisationer: så kallat SETI. Förra veckan blev det offentligt att den ryska miljardären Jurij Milner satsar stort i projektet Breakthrough Listen (läs mer i brittiska Guardian) med stöd av storheter som fysikern Stephen Hawking och astronomen Martin Rees.
För nästa generationens radioteleskop, det gigantiska SKA, där Sverige ingår, finns också planer på hur man ska leta utomjordiska signaler: om de senaste idéerna kan du läsa i nya boken Advancing Astrophysics with the Square Kilometre Array (i synnerhet artikeln Searching for Extraterrestrial Intelligence with the Square Kilometre Array.
Du kanske också är övertygad om att det måste finns andra livsformer därute – på Kepler-452b eller annorstädes – men den stora utmaningen är att hitta beviset som övertyger alla.
