De märkliga ljusa fläckar som sonden Dawn fotograferat på dvärgplaneten Ceres har nu avbildats med ännu högre skärpa än förut. Dawn har kunnat ta bilder där en stor centralfläck och ett tiotal mindre fläckar går att urskilja i kratern Occator. Men vad består fläckarna av och hur har de bildats? Dessa frågor kommer att kräva närmare studier.

De nya bilderna, som släpptes i början av september, har tagits från en omloppsbana på ca 1470 km höjd över ceresytan. De ljusa fläckarna inuti kratern Occator har nu avbildats med en upplösning där detaljer som är 140 m i genomskärning går att urskilja.

PIA19889_ceres_occator
Kratern Occator på Ceres, med sina ljusa fläckar, fotograferad av Dawn på ca 1470 km höjd. De minsta detaljer som går att upplösa är 140 m tvärs över. Bilden offentliggjordes i början av september 2015. Fläckarna är så ljusa att de fick avbildas separat, med kortare exponeringstid än den omgivande terrängen. Källa: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA

Kratern Occator är nyligen namngiven, efter harvens gud i den romerska mytologin. Namnet antogs av Internationella Astronomiska Unionen (IAU) i början av juli. Namnvalet hänger ihop med att Ceres är åkerbrukets gudinna i romersk mytologi och IAU därför har bestämt sig för att namnge alla kratrar på dvärgplaneten efter olika jordbruksgudar. Kraterns djup är ungefär 4 km. Occator, vars diameter är mellan 80 och 90 km, har på vissa ställen branta kraterväggar. De högsta branterna är över 1500 m höga; högre än stupet på Mount Thor i norra Kanada. Det finns en animation som visar Occator ur olika vinklar.

PIA19975-ceres-3d
Denna karta över kratern Occator framhäver höjdskillnaderna i kratern med hjälp av olika färger; blått visar på lågt belägen terräng, medan rött visar på högt belägen. Kraterns djup är ca 4 km. Bilden offentliggjordes i slutet av september 2015. Bild: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA

Under den stora europeiska kongressen om planetstudier i franska Nantes kring månadsskiftet september – oktober hölls en särskild session inriktad på resultaten från Dawn. Vid mötet presenterade Federico Tosi och Francesca Zambon med respektive medarbetare resultat baserade på observationer från Dawn i infrarött (värmestrålning) och diskuterade att fläckarna i Occator visar ett beteende i värmestrålning som avviker från andra ljusa fläckar på Ceres.

Vid en konferens i amerikanska Berkeley i slutet av juli presenterades också Ceres-resultat. Vishnu Reddy och medarbetare förmodar att fläckarna består av vattenis, efter att ha studerat fotografier av Ceres från Dawn och jämfört med äldre observationer från rymdteleskopen Herschel och Hubble. De ser också de ljusa fläckarna som troliga källor till utsläpp av vattenånga. Dawn har kunnat fotografera ytan på Ceres i sju olika färgfilter, från blått ljus och in i det infraröda området. Mätt i grönt ljus (runt våglängden 5500 Ångström) reflekterar de olika ljusa fläckarna på Ceres mellan 50 % och 80 % av det infallande solljuset, enligt Reddys forskarlag. I genomsnitt reflekterar ceresytan ca 9 % av det ljus som faller på den, så fläckarna är starkt avvikande. Som mest ljus reflekterar fläckarna i just Occator-kratern.

I en nyhetsnotis hos Nature i juli skriver Alexandra Witze om de ljusa fläckarna. Hon citerar Christopher Russell, vetenskaplig chef för Dawn-projektet, som säger att dis iakttagits över kratern Occator. Medan man tidigare spekulerat i att det ljusa materialet skulle kunna vara saltlager antyder diset att det kan handla om vattenis som sublimerar (övergår direkt från fast form till gas). Diset syns tidvis och återkommer regelbundet, mitt under ceresdagen. En presentation som Russell höll 21 juli vid Exploration Science Forum på NASA:s Ames-cetrum kan ses och höras här. Russell spekulerar där att de ljusa fläckarnas goda förmåga att reflektera ljus och deras litenhet antyder att de är föränderliga, kanske kortlivade, formationer.

Vad är senaste nytt? Dawn inledde 23 oktober en ny sänkning av omloppsbanans höjd. Målet är att i mitten av december ha nått till endast 375 km höjd över ceresytan. Därifrån kommer man att kunna avbilda detaljer som är en fjärdedel så stora som de som nu gått att urskilja. Dawn har en spektrometer som, enligt Witzes notis, inte kunnat observera fläckarna i Occator än. När man väl får tillfälle att ta ett spektrum och få en kemisk signatur av fläckarna kommer det att bli lätt att skilja vattenis från salt.

potw1536a-ceres
Dessa bilder av Ceres togs i juli 2015 med hjälp av det nya instrumentet SPHERE på Melipal-teleskopet vid Paranal-observatoriet i Chile. De är de mest högupplösta bilder av Ceres som tagits från jordytan och visar två olika sidor av Ceres. Bild: ESO, B. Yang och Z. Wahhaj

Vad görs hemma på jorden? Samtidigt som Dawn studerar Ceres på nära håll observeras dvärgplaneten också från jorden. Ceres rör sig för närvarande genom stjärnbilden Skytten och ser ut som en nionde magnitudens stjärna, inom räckhåll för en stor fältkikare men just nu för långt söderut för att gå att se från Sverige. Från Chile sett, däremot, står Ceres högt i skyn och i somras genomfördes där en Ceres-kampanj på teleskopet Melipal. Det ingår i den europeiska anläggningen Very Large Telescope (VLT), där vart och ett av de fyra teleskopen har en ljussamlande spegel på 8,2 m diameter. På Melipal-teleskopet sitter det nya instrumentet SPHERE, som kan användas för polarimetri. Det innebär att man kan studera i vilken riktning ljusvågor svänger. Medan solljus är opolariserat blir det polariserat efter att ha reflekterats av ceresytan, och genom att studera polarisationen kan man dra slutsatser om ytans egenskaper. Från denna kampanj kommer de mest högupplösta bilder av Ceres som någonsin tagits från jordens yta.

2 KOMMENTARER

Comments are closed.