Idén angående att allas vår favoritdvärg Pluto kanske hyser hav under sin isiga yta är inte ny, men däremot visar en ny analys av data från New Horizons på att just ett underliggande hav kan förklara vissa av Plutos externa drag, i synnerhet när det gäller Sputnik Planitis.
Sputnik Planitia är
namnet på en del av det stora hjärtformade området på Plutos yta som täcks av fruset kväve. Det rör sig om en isfylld krater som tros ha uppkommit som resultat av en kollision mellan Pluto och ett annat objekt och man har funnit att dess läge är förvånansvärt välpositionerad i förhållande till Plutos axellutning. Detta tyder på att Sputnik Planitia är det område med extra massa som helt enkelt tynger ned dvärgplaneten och ansvarar för Plutos tämligen extrema axellutning på nära 120 grader.
Kollisionen mellan Pluto och förmodad asteroid resulterade i att en stor del av dvärgplanetens isiga skorpa således förstördes och smälte. Tidigare hypoteser uteslöt ett hav under ytan och gick ut på att Sputnik Planitias helt sonika läkte igen genom att fyllas på med kväve, men trovärdigheten i detta antagande minskar tämligen drastiskt när man ser till hur mycket kväve som skulle krävas för att åstadkomma den gravitationella anomalin – kvävelagret hade behövt vara 40 km tjockt för att ge hypotesen fullgott understöd. Lägger man däremot till ett underjordiskt hav i ekvationen behöver kvävelagret inte vara mer än 7 km tjockt, enligt forskaren Francis Nimmo (University of California, Santa Cruz) vilken har kommit fram till att det enda sättet att dölja den extra massan vore med just ett underjordiskt hav och att havet ifråga torde bestå av vatten, eftersom vatten som bekant har högre densitet än is. Vatten har som vällt upp från Plutos inre kan helt enkelt vara det som står för dvärgplanetens udda tyngdpunkt.
Kanske kan man fråga sig hur flytande vatten alls kan förekomma så långt ut i solsystemet, men den frågan är enkelt besvarad i och med att ju längre ned under en planets skorpa man kommer, desto mer ökar temperatur och tryck och detta innebär att även Plutos is övergår i flytande form vid ett tillräckligt stor djup och tryck och. I förlängningen betyder detta att fler av de större kuiperbältesobjekten kan hysa flytande vatten under sina isiga skorpor.
