Titelbild: Konstnärlig tolkning av 2014 MU69s utseende. Från NASA/JHUAPL/SwRI/Alex Parker.
Innan jag går in på dagens post vill jag påminna alla läsare om Perseiderna som pågår just nu och når sitt maximum den 12 augusti. Bäst är att ni går ut sent under kvällen och spanar upp innan månen går upp runt 23:00. Läs mer här.
Vi har tidigare skrivit om New Horizons färd och att dess nästa mål är Kuiperbältsobjektet 2014 MU69, vilket kommer att vara det mest avlägsna objekt som någonsin blivit besökt. 2014 MU69 ligger en 6,5 miljarder kilometer från oss i en bana på runt 44 astronomiska enheter (avståndet mellan solen och Jorden), och ca 1,5 miljarder kilometer från Pluto. Skulle man placera ut den i Sweden Solar System så skulle den hamna ca 330 km från Globen, alltså antingen en bit söder som Sundsvall eller öster om Borås.
Inför förbiflygningen jobbar ett stort internationellt lag med att mäta 2014 MU69s form och vad som finns i dess omgivning så att New Horizons inte riskerar att kollidera med något den 1 januari 2019. Men den visade sig vara mer svårobserverad än väntat.
Vad som görs är att man observerar 2014 MU69 när den passerar framför någon bakgrundsstjärna sett från Jorden. Själva mörkläggningen kallas för en ockultation och ger information om vad som finns i himlakroppens omgivning samt dess storlek och form, om man lyckas observera ockultationen från flera platser samtidigt då.
Ockultationerna inträffade den 3 juni, 10 juli och 17 juli. Som vi skrev på bloggen senast så lyckades ingen att observera ockultationen den 3 juni och hoppet lämnades till de två andra datumen då både det flygplansbaserade observatoriet SOFIA och Hubble skulle medverka. Och den 17 juli gick det! Tredje gången gillt (se NASAs pressmeddelande, Space flight insider, och såklart Bad astronomer).
Ockultationen observerades av ett lag på 60 astronomer i södra Argentina ledda av Marc Buie. De satte upp 24 stycken portabla teleskop med lastbilar som vindskydd och hade fått gatlyktor släckta av de lokala myndigheterna. New Horizons-lagets ledare, Alan Stern säger att dessa ockultationsmätningar var de mest utmanande någonsin, att det involverade ”sex månader, tre rymdfarkoster, 24 portabla teleskop, NASAs flygande observatorium SOFIA” och att de nu har 17 månader på sig att gå igenom alla data innan New Horizons närmar sig målet. En enorm bedrift!
Mer resultat kommer att presenteras redan på den årliga Division for Planetary Sciences (DPS)-konferensen i oktober i USA. Men preliminärt ger resultaten både svar och fler frågor. 2014 MU69 verkar vara en mycket avlång himlakropp, möjligen bestående av två stycken lober (t.ex. liknande kometen 67P/CG).
Att små himlakroppar får formen av två lober verkar inte vara helt ovanligt i solsystemet (kallas på engelska för contact binary). Så skulle även denna se ut som en dubbellob öppnar det upp fler frågor kring hur sådana blir till, vilket också kopplas till frågeställningar om hur större objekt bildas, d.v.s. dvärgplaneter och större steniga planeter. Något som faktiskt inte är klarlagt ännu. 2014 MU69 lär bli ytterligare en bit i det pusslet.
