Hubble-lagen, ett fundament i den moderna kosmologin, har bytt namn, i alla fall officiellt. Enligt en omröstning och ett beslut av Internationella astronomiska unionen (IAU) i augusti i år ska den framöver omtalas som Hubble-Lemaître-lagen, detta som erkännande av den belgiske astronomen Georges Lemaîtres insatser. Det betyder att vår svenske Knut Lundmark, som i sin forskning var inne på samma spår, åter hamnar i skuggan av internationella storstjärnor. (Pressmeddelandet från IAU finns att läsa här.)
Traditionellt har lagen förts tillbaka på en artikel publicerad av den amerikanske astronomen Edwin Hubble 1929, där denna satte avstånden till ett drygt fyrtiotal galaxer i relation till den hastighet de tycktes vara på väg bort från oss (deras så kallade radialhastigheter). Slutsatsen av arbetet var att ju längre bort galaxerna befinner sig, desto fortare avlägsnar de sig, något som Hubble tolkade som empiriskt stöd för tanken att universum expanderar. Detta genombrott för kosmologin har sedan förevigats genom att Hubble fått ge namn åt lagen som beskriver expansionstakten: v = H0 · r, där v är radialhastigheten, H0 den så kallade Hubble-konstanten och r avståndet.
Men Hubble var nu inte ensam om dessa idéer. Lemaître hade två år tidigare härlett relationen teoretisk ur Einsteins relativitetsteori, och dessutom kunnat visa att den var förenlig med de, låt vara bristfälliga, empiriska data om galaxers avstånd och radialhastigheter som han hade tillgängliga. Men haken var bara att Lemaître publicerade detta i en fransk tidskrift som få läste; dessutom dristade han sig att skriva på franska vilket få av tidens astronomer behärskade.
Det är denna bakgrund som nu har fått IAU att döpa om den berömda lagen. Beslutet fattades med en majoritet om 78 % av de röstande.
Men det finns ytterligare en hake i denna historia, detta i form av en artikel av lundaastronomen Knut Lundmark publicerad 1924. På liknande sätt som Lemaître, men inte med samma teoretiska stringens, hade även Lundmark ur relativitetsteorin härlett en relation mellan galaxernas avstånd och radialhastigheter. På liknande sätt som Hubble, men med sämre dataunderlag, hade även han visat att relationen är förenlig med observationsdata. Han konstaterade, fritt översatt till svenska, att: “Om vi plottar radialhastigheterna mot de relativa avstånden […], finner vi att det kan finnas en relation mellan det två kvantiteterna, emellertid inte någon definitiv sådan.” Och plottade gjorde han förstås – i själva verket publicerade han ett Hubble-diagram flera år innan Hubble själv publicerade sin berömda graf.
Så varför döper inte IAU om lagen till Lundmark-Hubble-Lemaître-lagen? Knöligt förvisso, men ändå. Av ett Q & A som bifogas pressmeddelandet från IAU framgår att frågan restes i samband med voteringen, och att anledningen att inte vår svenske astronom, eller andra som vid tiden gav uttryck för liknande idéer, lyfts fram var att han förvisso påvisade relationen mellan galaxernas avstånd och radialhastigheter, men att han bara tolkade den som ett tecken på rummets krökning men inte på universums expansion. Och att döma av den mycket tekniska artikeln, måste jag nog ge IAU rätt, iallafall om man håller fast vid att det är talet om universums expansion som fäller avgörande. God trea var han iallafall, den gode Lundmark.
Populär Astronomi har tidigare skrivit om Lundmark-historien här. Jämför också Jesper Sollermans artikel om saken i Forskning och framsteg.
