I måndags kväll lyckades NASA landa sitt senaste tillskott i deras Mars-flotta: InSight. Sonden, som har rest i ett halvår, har kostat NASA uppemot 800 miljoner dollar och en lyckad landning var därför extremt önskvärd (faktum är att mindre än hälften av landningarna på Mars har lyckats).
I somras skrev Populär Astronomi om upptäckten av vatten under Mars yta och redan där hintades det om InSight och om hur sonden kan komma att bidra till forskningen; vi skrev även om InSights unika kubsatelliter och bilden de tog på jorden.
Kvällen innan landningen gjordes de sista finjusteringarna av sondens kurs för att lyckas landa på det område som NASA:s forskarteam valt ut: ”Elysium Planitia”. Detta är ett platt område vid Mars ekvator, vilket underlättar för en säker landning, samt kan tillgodose InSight med tillräckligt mycket solljus för att kunna vara aktiv och samla mätdata i två år.
Vid landningen tog sig sonden igenom Mars atmosfär, skyddad av en värmesköld på dess undersida. Efter inträdet fälldes en fallskärm ut och stödraketer aktiverades för att sonden skulle nedstiga på ett så pass långsamt och säkert sätt som möjligt. Totalt tog hela proceduren endast sex och en halv minut; fördröjningen från Mars är tio minuter, vilket innebär att sonden redan hade lyckats landa innan startsekvenserna registerades nere på jorden. För att dammet som rördes upp vid landingen skulle hinna lägga sig hade man programmerat in en fördröjning på 30 minuter innan solcellerna, som ska försörja InSight med energi, fällde ut sig. NASA har redan publicerat den första bilden från landaren och arbetet med att samla in data påbörjas redan denna vecka.
Nu backar vi bandet lite och tar tillfället i akt att gräva lite i varför NASA utökat sin Mars-flotta med ytterligare en landare. På 70-talet var NASA först med att placera sonder på Mars yta med de så kallade Vikinglandarna, Viking 1 och 2. Dessa räknas alltså som de första landarna, ifall man bortser från Sovjetiska Mars 3 vars signal dog ut 14 sekunder efter landningen. Idag hittar vi flertalet sonder, både i omloppsbana runt och på ytan av Mars: Mars Pathfinder, Spirit, Opportionity, Curiosity, för att nämna några. Med denna pluton av instrument kan man inte riktigt hålla sig för att fråga, varför fler? Vad mer finns det att upptäcka på Mars och vad kan InSight bidra med?
Det kortare namnet InSight kommer från det aningen längre namnet ”Interior Exploration Using Seismic Investigations, Geodesy and Heat Transport” som redan där ger lite ledtrådar till vad sondens syfte är. De föregående projekten har, och har haft, ett fokus på att fotografera och kartlägga Mars yta, samt mäta halter genom markprover. Med InSight vill man istället mäta insidan av planeten. För att göra detta är landaren utrustad med tre instrument:
- En seismometer som ska mäta rörelser och vibrationer i marken. Instrumentet kommer kunna skilja på vibrationer skapade av meteoritnedlag eller ’marsbävningar’ (som en jordbävning), vilket kommer ge bättre förståelse för hur Mars ser ut inuti.
- Ett radioinstrument som kommer att mäta hur mycket Mars nordpol rör sig i och med planetens interaktion med solen. Detta instrument hjälper också till i förståelsen av Mars insida.
- En termometer som ska mäta temperaturer upp till fem meter under ytan. InSight är därför försedd med en borr och forskarna hoppas på att landningsområdet har en lös markyta med sand istället för is eller hårt berg, då dessa material inte är lika lättborrade.
En av de huvudansvariga för InSight, Bruce Banerdt, kommenterade efter landningen att ”Landing was thrilling, but I’m looking forward to the drilling.” Det varnas dock för att det kan komma att ta flera år innan datan som InSight samlar in kommer att bli tillgänglig. Men den som väntar på något gott! Mer att läsa om landningen finns här och här.
Vill du veta mer om Mars alla sonder och landare? Läs Katja Lindbloms artikel Sonderna och landarna som visat oss Mars i Populär Astronomi 2018/3.
