För ett tiotal år sedan var jag med på en mycket minnesvärd konferens om astrobiologi. Mötet, som var förlagt till Tycho Brahes ö Ven, samlade forskare från många vetenskapliga discipliner, inte bara naturvetenskapliga eller tekniska. Ett tema som diskuterades, och som gjorde stort intryck på mig, handlade om vad som kanske kan kallas rymdjuridik (PA har tidigare skrivit om det här). Den aktuella internationella lagstiftningen på området – ”Outer Space Treaty” – är från slutet av 60-talet och är därmed passerad i många avseenden. Idag finns det långt fler rymdfarande nationer är på 60-talet och dessutom en rad privata intressen som tar sikte på både månen och Mars. Frågorna radar upp sig: Kan ett rymdbaserat gruvföretag muta in ett geografiskt område på månen? Måste man inte kulturminnesbevara Eagles landningsplats på månen, så att fotspåren efter Armstrong och Aldrin inte förstörs av nyfikna rymdturister? Är det verkligen okej att man hämtar hem jordprover från Mars och samtidigt riskerar att kontaminera jordens biotop med marsianska mikrober, om nu sådana existerar?
En del av dessa frågor aktualiseras när NASA nu och om vädret tillåter, skjuter upp sin nästa Mars-rover, Perseverance. Uppskjutningen är planerad till den 30 juli, kl 13:50 svensk tid, men kan mycket väl skjutas upp några dagar om teknik eller väder kommer emellan (tilldragelsen kan följas live i NASA tv). Med 23 kameror, två mikrofoner, och den friflygande drönaren Ingenuity, kommer vi inte bara att få höra hur Mars låter, utan också lära oss massor om planetens geologi, dess historia och förstås frågan om eventuellt liv på planeten. Dessutom medför man ett experiment som testar en teknik för att utvinna syrgas ur Mars-atmosfärens koldioxid, något som är avgörande om vi en dag ska kunna skicka människor till Mars. Animationen nedan visar hur rovern kommer att fungera.
Men tillbaka till mikroberna. Vi vet sedan länge att det finns vattenis på Mars, och det är klart att planeten under ett tidigare geologiskt skede varit delvis täckt av flytande vatten. Om liv utvecklades då, så borde det gå att hitta spår av det i sedimentär bergarter. Kanske finns det rent av kvar under marken eller i berggrunden. Detta är frågor som Perseverance är byggd för att undersöka. Rovern kommer att göra mängder av analyser på plats, men också samla in markprover som ska kunna hämtas tillbaka till jorden vid ett senare tillfälle. Bland alla tekniska problem som NASA:s och JPL:s ingenjörer hanterat, finns också biologiska, det som kallas framåt- och bakåtkontaminering. Det föregående handlar om att Mars-ytan riskerar att kontamineras av jordiska mikrober som följt med rovern dit, vilket skulle kunna inverka menligt på eventuella marsianska biotoper, men också ge oönskat utslag i de instrument som försöker påvisa liv på Mars. Det senare beskriver det omvända scenariot där eventuella Mars-mikrober skulle kunna följa med markprover (eller astronauter) tillbaka till jorden och riskera att skada jordiskt liv, däribland oss människor.
Detta är kanske i första hand tekniskt-vetenskapliga frågor, men de har också en juridisk sida. FN-dekretet ”Outer Space Treaty”, som nämndes inledningsvis, är ganska kortfattad på denna punkt, varför NASA nyligen har offentliggjort ett nytt myndighetsdirektiv som reglerar framtida aktiviteter på Mars, inte minst i relation till planerna på att skicka människor dit. Direktivet är förstås ingen lag i strikt mening, men får ändå stort genomslag eftersom NASA:s samarbetspartners förutsätts följa det. Första prioritet är förstås att skydda jorden från bakåtkontaminering, något som emellertid utmanas av planerna på att skicka människor till Mars. Det är, säger man i direktivet, idag tekniskt omöjligt att helt skydda astronauter som arbetar en tid på planeten från marsianska material, vilket i sin tur innebär att de kan bära med sig potentiellt farligt biologiskt material på eller i sina kroppar hem till jorden. För att hantera detta förbinder sig NASA enligt direktivets skrivningar dels att göra riskbedömningar avseende kontaminering vid varje beslut som rör kommande bemannade rymdfärder till Mars, och dels att genom forskning utveckla kunskapen på området. Här vill man särskilt utveckla kompetensen för att bevaka relevanta biologiska processer, ta fram teknologier för att begränsa kontaminering i båda riktningar liksom bättre teknologier för sterilisering.
Om uppskjutningen, och inte minst den extremt komplicerade landningsproceduren, går som den ska, anländer Perseverance Mars den 18 februari 2021.
