Förra veckan annonserade ESO programmet för sin splitternya, websända föredragsserie Hypatia Colloquium där forskare tidigt i sin karriär har valts ut från hela världen för att presentera sin forskning. I programmet finns inte mindre än tre doktorander och postdoktorer vid svenska universitet med. Populär Astronomi passade på att prata med dem om de kommande föredragen.
Först ut av de svenska föredragshållarna, redan den 2:a februari, är Boy Lankhaar, doktorand vid Chalmers tekniska högskola, som undersöker hur magnetfält påverkar molekyler i rymden.
– Vi visar att man kan förutsäga att molekyler som påverkas av ett magnetfält avger strålning som är svagt riktad åt ett visst håll, polariserad, och att strålningens riktning följer magnetfältets riktning, berättar han.
Genom att titta på strålningen från molekyler i rymden kan forskare alltså avslöja magnetfältens egenskaper, något som man är intresserad av eftersom magnetfält är involverade i allt från planetbildning till galaxstrukturer. Boy Lankhaar berättar:
– Mina modeller kan användas för att lära oss om vikten av magnetfält i en rad olika astrofysikaliska processer, som exempelvis stjärnbildning och vindar från AGB-stjärnor (stjärnor på den så kallade asymptotiska jättegrenen).
Martin Rey, postdoktor vid Lund Universitet, kommer att hålla ett föredrag om de allra minsta galaxerna i universum. Medan vår galax Vintergatan består av cirka 200-400 miljarder stjärnor, innehåller en sådan dvärggalax högst någon miljard stjärnor. Just eftersom de är så små är de extra användbara för att hjälpa oss att få en bättre förståelse för en mängd olika saker, till exempel vad mörk materia egentligen är och hur stjärnor föds och utvecklas. Martins datormodeller har visat sig kunna förklara något som länge varit ett olöst mysterium, nämligen hur stjärnor kan bildas i dessa galaxer trots att stjärnbildningsprocesserna borde ha stannat av för länge sedan.
– När vi gjorde de här datorsimulationerna fick vi en oväntad överraskning, berättar Martin. Det visade sig att dvärggalaxerna har en förmåga att ligga slumrande flera miljarder år innan de i långsam takt börjar bilda stjärnor igen. Det här förklarar den observerade stjärnbildningen i existerande svagt lysande dvärggalaxer som länge har förbryllat astronomer, och jag kommer att beskriva hur dvärggalaxerna åstadkommer detta.
Det sista föredraget från en forskare vid ett svensk universitet i serien ges av Giuliana Cosentino, postdoktor vid Chalmers tekniska högskola, och kommer att handla just om stjärnors födsel och död — och hur en stjärnas död gör att en ny kan skapas.
– I mitt föredrag kommer jag att diskutera hur energivågen från exploderande döende stjärnor, så kallade supernovor, kan träffa molekylmoln och skapa förutsättningar för att bilda nya stjärnor, berättar Giuliana Cosentino. Hon är projektledare för ett internationellt samarbete där man med hjälp av ett teleskop i Arizona observerar just krocken mellan chockvågorna från supernovor och gasmoln i rymden.
– I slutet av min föreläsning hoppas jag att publiken kommer att uppskatta att en stjärnas död kan betyda en annan kan födas, avslutar Guiliana Cosentino.
Föredragen kommer att websändas live med nya föredrag varje vecka från februari till och med juli och vara öppna för alla, men riktar sig i första hand till andra astronomer. Populär Astronomi önskar alla föredragshållarna lycka till och ser fram emot många spännande föredrag under våren och sommaren!
Omslagsbilden visar Carinanebulosan, ett moln av gas och rymdstoft i vår galax där nya tunga stjärnor bildas. Bild: ESO/T. Preibisch.
