Robert Cumming är kommunikatör vid Onsala rymdobservatorium och  tidigare redaktör för Populär Astronomi.

Gösta Gahm under internationella astronomiåret 2009. Foto: Robert Cumming

Gösta Gahm, som dog den 27 december 2020, är kanske den enda astronomen som jag lyckats få på ett naturligt sätt peka glatt upp mot en mulen himmel i ett foto, här mitt under Internationella astronomiåret 2009. Det var han som anställde mig som redaktör för Populär Astronomi, och han var min chef och bollplank något år till, men våra vägar korsade ideligen även efter det. Senaste tiden träffade jag honom mest på Onsala rymdobservatorium. I sin forskning använde han alla slags teleskop från röntgen till radio, och var flitig observatör på västkusten. En gång berättade han hur han gått ut för att röka mitt under mätningarna av små dammoln i Vintergatan (Gösta gillade att beskriva damm och stoft i rymden som ”rök”) och glömt ta med sig passerkortet. Att han fastnat ute i natten löste han snabbt genom att klättra över en tremetersstaket.

I sin forskning om unga stjärnor var han lika seriös som lekfull. Nyfiken på de bisarra nebulosorna som de stora teleskopen hade visat oss använde han alla medel och en brokig skara kollegor för att förstå vad vi sett. En forskningsartikel från 2006 heter till och med Rotating elephant trunks. Hans forskning tillsammans med bland andra Carina Persson om pyttesmå mörka moln ger fortfarande insikter om de fria planeter som svävar mellan stjärnorna, och hur de kan ha kommit till. Om allt detta skrev han i Elefantsnablar, tårar, ägg och globuletter i Populär Astronomi 2010.

Gösta Gahm vid invigningen av dvärgplaneten Quaoar i Sweden Solar System, omgiven av Doris Alpskog och Halvard Nilsson (Gislaveds Astronomiska Sällskap) till vänster och bibliotekschef Maria Alexiusson till höger.
Foto: Robert Cumming

Gösta borde ha blivit folkkär; på 1980-talet blev han nästan det tack vare regelbundna tv-inslag, men hans bestående bidrag till kulturen är snarare Sweden Solar System, skalmodell och konstprojekt i jätteformat som han och kollegan Nils Brenning skapat sedan 1990-talet. Jag gillar dess kombination av storslagen vision och lokal förankring. Gösta var en utåtriktad astronom som lyckades hitta balansen mellan att showa och forska, det är jag avgjort avis på. Hur lyckades han hitta sina roller i livet? Här finns nog dolda historier som jag gärna tagit reda på när vi träffades, men han och jag hade alltid så mycket annat att prata om.

 

Robert Cumming

1 KOMMENTAR

Comments are closed.