Trojanska asteroider, vad är det? Kortfattat är det asteroider som rör sig i samma bana som en planet. För att klassas som trojanska asteroider ska de också befinna sig i de stabila områden i planetens omloppsbana som kallas Lagrangepunkter (mer precist i fjärde och femte Lagrangepunkten, L4 och L5).
Varje roterande system med två kroppar har Lagrangepunkter. Dessa punkter befinner sig i sådana platser i omloppsbanan där kropparnas gravitation tar ut varandra, så att mindre föremål som befinner sig där får samma omloppstid som den mindre av de två större kropparna. Totalt finns fem Lagrangepunkter i varje sådant roterande system – men bara i den fjärde och femte punkten kan himlakroppar samlas under en längre tid.
Lagrangepunkterna sitter som ett kors över de två kropparna, likt en pilbåge. Punkterna 1, 2 och 3 ligger längs med pilen. Punkterna 4 och 5 – de stabila Lagrangepunkterna – ligger som ytterkanterna på själva pilbågen. Det är alltså asteroider som återfinns vid dessa två punkter som kallas trojanska asteroider. De trojanska asteroider som finns i Jupiters omloppsbana kallas vanligen för bara trojaner.
I nuläget känner vi till fem planeter (bland annat jorden) samt två månar runt Saturnus med trojanska följeslagare. Men det är ändå Jupiters trojaner som är mest kända eftersom de upptäcktes först och är flest. Anledningen till att det återfinns så många trojaner vid just Jupiters Lagrangepunkter är att Jupiter och solen är de tyngsta kropparna i vårt solsystem.
Den första observationen av trojanska asteroider gjordes av den amerikanske astronomen Edward Emerson Barnard redan 1904. Barnard själv trodde visserligen att han observerade Saturnus måne Phoebe, som vid tillfället nyligen hade upptäckts, och det dröjde ända till 1999 innan astronomer kunde konstatera att Barnards fynd på himlavalvet i själva verket var trojanen 1999 RM11 (döpt delvis efter upptäcktsåret).
Lördagen 16 oktober 2021 lyfte NASA:s rymdsond Lucy. Sondens uppdrag planeras att pågå i tolv år med åtta asteroider i sikte – en i huvudasteroidbältet som ligger mellan Mars och Jupiter och sju trojaner. Inget annat rymduppdrag hittills har haft så många olika destinationer med individuella omloppsbanor runt solen. De åtta asteroiderna har valts ut strategiskt för att få så många asteroidförbiflygningar som möjligt.
Uppdraget är namngett efter urmänniskan ”Lucy” som upptäcktes i Etiopien 1974. Den Lucy blev i sin tur namngiven efter att upptäckarna vid tillfället för upptäckten lyssnade på Beatles-klassikern Lucy in the Sky with Diamonds.
Precis som Lucy-fossilen gav unika insikter om mänsklighetens utveckling, hoppas NASA med sitt Lucy-uppdrag kunna revolutionera vår kunskap om planetariskt ursprung och solsystemets bildande.
