av Maria Sundin
Ett tvärvetenskapligt projekt som kombinerar datorsimuleringar av stjärnors rörelser med keramik – kan man tänka sig det?? Jo, det kan man. Maria Sundin, universitetslektor i Göteborg, träffade den kaliforniske konstnären och keramikern Daniel Oberti på en konferens på Malta som handlade om hur astronomiska fenomen kan användas som inspirationskälla.
Detta jordfärgade fat visar en bana för en stjärna som börjar med att röra sig längs en cirkelbana och därefter blir infångad i staven. (Foto: Jan-Olof Yxell)I flera år har jag intresserat mig för hur man skall väcka intresse för astronomi och fysik hos personer utan naturvetenskaplig bakgrund. En av de kurser jag ger vid Göteborgs universitet är av tvärvetenskaplig natur och heter Astronomi i konstens historia. I det sammanhanget fann jag att med utgångspunkt från en vacker eller spännande målning var det mycket enkelt att väcka intresse.Sedan var det lätt att gå vidare och förklara de astronomiska skeendena i motivet.
Daniel Oberti har tidigare i sin konst använt sig av astronomiska symboler, samt konstruerat sol- och månur, men var intresserad av att använda sig av nyare upptäckter i sin konst. Detta startade en djupgående diskussion mellan oss, och vid ett besök i Sverige startade projektet Star Dancers efter att jag hade visat Oberti bilder från mina datorsimuleringar av de komplicerade och fascinerande mönster som stjärnor i stavgalaxer rör sig i.
Detta grönskimrande fat är det första fatet som gjorts inom projektet Star Dancers. Den lussekatts-liknande stjärnbanan är tämligen vanlig i stavspiral-galaxer. (Foto: Jan-Olof Yxell)Oberti började rita upp dessa mönster på stora lerfat, och fann att det var en stor fördel att ha ett mönster som startpunkt att utgå ifrån i sitt konstnärliga skapande. Hans nya föremål är en kombination av den allra senaste tidens forskning med en uråldrig konstform – keramik.
Inspirationskälla: Stavspiralgalaxen NGC 1365. (Bild: ESO)Galaxer är ofantliga bildningar. Många är liksom Vintergatan skivformade, och sedan 1990-talet tror vi att större delen av dem har ett stavformat centralparti. Mycket talar för att även Vintergatan har en stav i centrum. Genom att använda mig av datorsimuleringar studerar jag stavgalaxerna. Staven är byggd av stjärnor som rör sig längs många olika typer av banor.
Formen på staven och hela galaxens utveckling styrs av dessa stjärnors rörelser. När jag visade Oberti dessa stjärnbanor sa han ”dessa är stjärndansare ”. Banorna, eller stjärnornas dans, kan vara ganska regelbundna och se ut som trianglar, diamanter, blommor m.m., men de kan också vara helt kaotiska. De sträcker sig över tiotusentals ljusår och det kan ta 100 miljoner år för en stjärna att löpa igenom sin bana. När man ser på dem bli man hela tiden påmind om hur fantastisk naturen är såväl i det lilla som i det stora.
För mig är projektet Star Dancers en möjlighet att nå ut med min forskning till en mycket bredare publik, och för Oberti har det inneburit en kreativ explosion av nya arbeten som har rötter i såväl nya som uråldriga astronomiska teman.
MARIA SUNDIN är universitetslektor i astronomi i Göteborg. Artikeln publicerades i Populär Astronomi 2002 nr 1. Daniel Oberti dog 2009.
