Mystiska radioblixtarnas ”onaturliga” egenskaper förbryllar

Nya teleskop som kinesiska FAST planerar för att lösa radioblixtarnas gåta. Bild: FAST

Radioblixtar eller fast radio bursts heter astronomins utan konkurrens mest mystiska källor. Nu tycks de ha blivit ännu mer bisarra.

Hittills har 14 radioblixtar upptäckts av främst Parkes-teleskopet i Australien. Samtliga mätningar har nu analyserats i en artikel som finns på sajten ArXiv.org (läs den här) och som uppmärksammats i New Scientist. Den tyske forskaren Michael Hippke och hans kollegor har hittat en märklig och oförklarlig struktur som visar sig när man analyserar blixtarnas radiofrekvenser.

Vad är det som forskarna sett? Detaljerna är tekniska men spännande. Under färden från källa till teleskop sprids signalerna ut i frekvens: låga frekvenser fördröjs av elektroner längs färdvägen så högre frekvenser kommer fram först till teleskopet. Skillnaderna i frekvens antas ge ett mått på hur lång väg varje signal har kommit genom rymden, och de stora värdena som uppmätts hittills skvallrar om att källorna ligger långt utanför vår galax. Men måtten – de kallas dispersionsmått – har inte vilka värden som helst. De 14 kända blixtar uppvisar bara fem olika dispersionsmått och, som om inte det vore nog, uppgår de till ett heltal gånger 187,5 (i den skumma enheten parsek per kubikcentimeter). Forskarna efterlyser mer data som kan testa om resultaten håller.

Klart man inte ska ropa hej nu när artikeln ännu inte publicerats. Men vad tror radioastronomen Tobia Carozzi vid Onsala rymdobservatorium?

– Wow, väldigt intressant! Det är klart att med så få data punkter är det svårt att säga nåt entydigt men slående är det, säger han.

Jordiska radioblixtar kallas perytoner efter det mytiska djuret peryton som uppfanns av Jorge Luis Borges och som är med i spelet Dungeons & Dragons. (Bild: Tsaag Valren, CC BY SA 3.0)

Vad kan det betyda? Inga kända fysiska processer kan förklara blixtarnas till synes stelbenta beteende. New Scientist frågar experten Jill Tarter om det kan röra sig om utomjordisk intelligens, men hon bara säger att hon är ”fascinerad”. En annan möjlighet är att fenomenet skapas på konstgjord väg på jorden eller i omloppsbana, likt de lika mystiska men bekräftat jordiska fenomenet perytoner. Eller så har slumpen – eller radioastronomernas utrustning – spelat oss ett ordentligt spratt. Radioblixtarnas mysterium är ett hett byte för radioastronomerna och ingår som en självklar del i de vetenskapliga planerna för framtidens teleskop som FAST i Kina och det ännu större SKA i Sydafrika och Australien.

Och nej, det hela är inget aprilskämt trots datum för detta inlägg. Från och med i år blir det inga fler aprilskämt här på Populär Astronomi. Framöver får verkligheten och vetenskapen stå för överraskningarna alla dagar på året.