Vad är radioblixtarna? De hittills helt mystiska, millisekundkorta blixtar av radiostrålning från rymden har tills nu helt gäckat astronomer (tidigare rapporter).
En ny analys spårar för första gången en radioblixt – som upptäcktes av radioteleskop i Australien den 18 april 2015 – till en stor, gammal galax långt, långt bort. Källan är alltså en kosmisk explosion. Nu kan forskare räkna med att även de tidigare radioblixtarna är samma sak (trots att de liknar korta signaler som upptäckts av samma teleskop från astronomernas mikrovågsugnar). Radioblixtarna kallas fast radio bursts på engelska.
Astronomerna mätte upp avståndet till galaxen, och kunde till och med uppskatta hur mycket materia som signalen åkt igenom under dess långa resa till jorden. Ett helt nytt sätt att få reda på osynlig materia i universum som dessutom stämmer väl överens med andra mätningar.
Upptäckten bådar gott för världens största planerade radioteleskop, SKA (Square Kilometre Array). Teamet bakom upptäckten leds också av Evan Keane, vetenskaplig projektledare för SKA med bas vid Jodrell Bank i Storbritannien.
Evan Keane berättar hur teamet använde flera teleskop i Australien, bland de det berömda Parkesteleskopet, en superdator vid Swinburneuniversitetet – och lite tur – för att pricka in blixtens källa. Vad ligger bakom smällen? Keane tror på kolliderande neutronstjärnor. Just sådana extrema dubbelsystem kan också alstra gravitationsvågor. Just denna radioblixt låg för långt bort för att kunna upptäckas av LIGO, anläggningen som helt nyligen upptäckte gravitationsvågor från kolliderande svarta hål, förklarar han. Men världens teleskop kan upptäcka mer närliggande radioblixtar, menar han.
– Det är riktigt spännande att radioblixtar också ska kunna ses av LIGO. Enligt vår bästa gissning finns det också blixtar som ligger närmare än den här, säger Evan Keane.
Radioblixtarnas mysterium ser ut att lösas på samma sätt som gammablixtarna – sekundlånga smällar av gammastrålning som upptäcktes på 1960-talet men som dagens forskare förklarat med extrem fysik i supernovaexplosioner och magnetiserade neutronstjärnor. Jesper Sollerman, astronom vid Stockholms universitet, tycker det är riktigt kul att vi börjat förstå också dessa nya blixtar.
– Det är oklart hur mycket man kan lära sig av detta enda exempel. Men om det nu finns ett sätt att följa upp dessa snabba radioblixtar så kommer man snart ha mer på fötterna, på samma sätt som man gjort med gamma-blixtarna det senaste årtiondet, säger han.
Phil Diamond, generaldirektör för SKA, ser fram emot en framtid där radioblixtarna kan berätta om universum på nya sätt när superteleskopet i Sydafrika och Australien kommer igång.
– Vi hoppas att SKA kommer att se dessa grejer smälla – pang pang pang pang! – överallt, säger han.
Läs pressmeddelanden från SKA-organisationen, från CSIRO, från Subaruteleskopet och forskningsartikeln i Nature och på ArXiv.
[Not: Research för detta inlägg gjordes under ett möte vid SKA-teleskopets huvudkontor i England som jag deltog i som en del av mitt andra jobb vid Onsala rymdobservatorium.]
