Drygt 3 miljoner ljusår bort ligger en av Vintergatans minsta och mest isolerade grannar i kosmos, dvärggalaxen Wolf-Lundmark-Melotte, eller bara WLM. Nu får vi äntligen se en riktigt fin bild på denna delvis svenska upptäckt från mer än hundra år sedan. Det nya fotografiet, som är tagen med kartläggningsteleskopet VST i Chile och dess gigantiska kamera OmegaCam, släpptes häromdagen av ESO (läs det svenska pressmeddelandet).

This image, captured by ESO’s OmegaCAM on the VLT Survey Telescope, shows a lonely galaxy known as Wolf-Lundmark-Melotte, or WLM for short. Although considered part of our Local Group of dozens of galaxies, WLM stands alone at the group’s outer edges as one of its most remote members. In fact, the galaxy is so small and secluded that it may never have interacted with any other Local Group galaxy — or perhaps even any other galaxy in the history of the Universe.
Lilla Wolf-Lundmark-Melotte visar vad en galax kan hitta på när den blir lämnad ifred. Klicka för att se hela bilden i sin fulla prakt, eller kolla bilden i videoklippet nedan. (Bild: ESO)

Historien om galaxens upptäckt 1909, av tyske stockholmsforskaren Max Wolf, lundaprofessorn och mediekändisen Knut Lundmark samt franske observatoriebossen Philibert Melotte, har vi skrivit om tidigare. Läs Johan Kärnfelts inlägg om WLM-galaxen och dess upptäckare som ingår i hans serie Astronomer på himlen.

1909 visste Max, Knut och Philibert knappt vad sådana små galaxer var för någonting. För dagens astronomer berättar de om hur stjärnor och planeterna bildades tidigare i universums historia då tillgången på tunga grundämnen var klen. Just galaxen WLM tror forskarna har fått utvecklas ostört i miljarder år. Det kan också säga ett och annat om stjärnorna i vår egen galax och varför de ser ut som de gör.

År 2013, med hjälp av det delvis svenska teleskopet APEX i Chile, hittade ett forskarlag lett av den amerikanska astronomen Deirdre Hunter extremt små, täta moln i den här galaxen – ställen där nya stjärnor hålla på att bildas. I höstas berättade samma team att de nu riktat superteleskopet ALMA mot molnen. Med ALMA:s skarpare blick upptäckte de att molnen är oerhört små – bara ett par ljusår tvårsöver (Nature-artikeln och pressmeddelande hos NRAO).

Ur pyttemoln i en lugn galax som denna föds stjärnor, men det kan inte vara många, tror forskarna. För att bygga de stora, maffiga stjärnhoparna som vi ser i Vintergatan – typ Westerlund 3, nu när vi ändå håller på med svenska namn på himlen – krävs mer liv och rörelse i form av krockar och sammanslagningar mellan galaxer.

Som filmstjärnan Greta Garbo visste är det skönt att bli lämnad ifred, men storskaligt nyskapande tycks kräva oväntade besök utifrån. I alla fall om man är en galax.

RELATERADE ARTIKLARMER FRÅN SKRIBENTEN