På tisdagsmorgonen, 12 juli, lyfte det ballongburna röntgeninstrumentet PoGO+ från Esrange, 4 mil öster om Kiruna. Släppet av ballongen ställdes in både 9 och 10 juli, då vädret inte var tillräckligt bra. Projektledaren Mark Pearce (KTH) rapporterar löpnade via Twitter. Ballongen steg efter släppet till nära 40 km höjd och driver med vindarna västerut, mot Kanada. Rymdkanalen rapporterar att landningen planeras ske på Victoriaön i Kanadas arktiska skärgård kring 16-17 juli. En grupp som ska ta hand om instrumentet efter landning har redan rest till Kanada, uppger NSD. PoGO+ är en uppföljare till kampanjen PoGOLite Pathfinder som flög juli 2013.
[Uppdatering 2016-07-19: PoGO+ landade i norra Kanada strax efter midnatt svensk tid den 18 juli, rapporterar Mark Pearce hos Rymdkanalen och Vetenskapsradion. Flygningen blev mycket lyckad med observationer av projektets båda mål.]
Touchdown! Nu har rymdteleskopet PoGO+ landat på Victoriaön i Kanada. Läs @markp8183 tankar: https://t.co/Of6H4RWLIa pic.twitter.com/ABwhgQpEtW
— Rymdkanalen (@rymdkanalen) July 19, 2016
Under flygningen ska PoGO+ observera Krabbnebulosan. Detta gasmoln, beläget 6500 ljusår bort i stjärnbilden Oxen, är resterna av en exploderande jättestjärna (en supernova). Ljuset från denna supernova nådde jorden 1054 och sågs av asiatiska observatörer. Inuti nebulosan ligger en pulsar, som är ett extremt kompakt objekt; drygt en mil i diameter och med en massa större än solens. Pulsaren roterar ca 30 varv per sekund och sänder ut radiostrålning.
Uppdraget för PoGO+ är att mäta polarisation hos röntgenstrålningen från Krabbnebulosan. Vid mätning av polarisationen får vi veta i vilken riktning som röntgenvågorna svänger. Detta kan ge nya kunskaper om strukturen och magnetfältet inuti Krabbnebulosan. Vår atmosfär hindrar röntgenstrålning från astronomiska objekt att nå jordytan, därför hjälper det att observera från en ballong på hög höjd. Det våglängdsintervall som PoGO+ observerar ligger runt 0,1 ångström, vilket brukar kallas hård röntgenstrålning. Som jämförelse ligger det synliga ljuset mellan 4000 och 7000 ångström. När resultaten från PoGOLite Pathfinder publicerades underströk forskarlaget att polarisationen hos hård röntgenstrålning från Krabbnebulosan inte studerats förut. Från PoGOLite-observationerna drog man slutsatsen att den polariserade röntgenstrålningen troligen kommer från pulsarens närhet.
Under PoGOLite-flygningen gick det (p.g.a. tekniska svårigheter) att observera i bara 9 timmar. Vid byggandet av PoGO+ har lärdomar dragits från förra flygningen och man kommer denna gång att kunna samla data under längre tid. Planer finns på att under denna flygning också observera röntgenkällan Cygnus X-1 i stjärnbilden Svanen. Det är en dubbelstjärna som förmodas innehålla ett svart hål.
PoGO+ har väckt uppmärksamhet på marken. På himlen ovanför fiskeläget Kabelvåg på Lofoten i Norge kunde man 12 juli se PoGo+ flyga förbi. Läsaren Johan Bramberg rapporterar: – Den såg ut att röra sig mycket sakta och det kunde tydligt observeras med vanlig kikare att det hängde något under den i ett snöre. Ballongen kunde ses på himlen från lunchtid och flera timmar ut på eftermiddagen.
Johan berättar vidare från Kabelvåg: – Luften var extremt klar denna dagen och när jag observerade ballongen i kikare så uppskattade jag storleken till ca 10 – 15 meter och att den flög på kanske 3000 meters höjd. Det som var så märkligt var hur absolut stilla den hängde i luften.
Redan från början har man planerat att landa med PoGO+ i Kanada, enligt Mark Pearce. Någon svensk ansökan om tillstånd att flyga över Ryssland behövdes alltså inte denna gång (som man fick beviljad för PoGOLite).
Hubble-teleskopet blickar mot Krabbans inre
Samtidigt som PoGO+ observerar Krabbnebulosan kan vi beundra en nyligen släppt färgbild av nebulosans innandöme, baserad på data från rymdteleskopet Hubble. Bilden visar ett område som är ca 3 ljusår brett i det innersta av nebulosan. Bilden är en sammanläggning av enskilda bilder tagna genom röda, gröna och polariserande filter vid olika tillfällen 2003, 2005 och 2013.
De brunröda stråken i bilden kallas filament och är gas som skiner vid våglängder som bestäms av de ämnen som finns i filamenten (väte och helium dominerar). Den blåa dimman innerst i nebulosan skiner genom att elektronerna där rör sig nära ljusfarten i pulsarens magnetfält och sänder ut s.k. synkrotronstrålning. Till följd av supernovan expanderar nebulosan med ca 1500 km/s och jämför vi denna bild med äldre bilder kan vi se att filamenten flyttar sig med tiden. Rörelsen i gasen märks också på de mångfärgade bågar som i bilden välver sig närmast pulsaren. Färgskiftningen kommer av att man lagt samman bilder tagna i olika filter under 10 år och eftersom gasen rört på sig får vi litet skiftande färgton i den sammanlagda bilden.
Vad är vad i Hubbles bild?
Vilken av ljuspunkterna i bilden är pulsaren? Ur en råbild från 2005 tagen i rött filter klipper vi ut ett stycke till höger om mitten i den slutliga bilden. Se råbilden här intill, och jämför med färgbilden ovan. Det som liknar vitt sågspån över hela råbilden är spår av kosmisk strålning som stört kameran på Hubble-teleskopet. Sådant rensas vanligen bort innan Hubble-bilder når en större publik. I råbilden har vi markerat pulsaren och några av filamenten. Vi har också markerat stjärnan Trimble 28, som råkar ligga nästan i riktning mot pulsaren. Denna stjärna katalogiserades 1968 av Virginia Trimble (då doktorand vid Caltech i USA) och är en tämligen anonym stjärna, mest känd för att den råkar synas nära ett av himlens mest studerade objekt. Några andra stjärnor utanför nebulosan är också markerade.
När sommarens natthimmel börjar mörkna kan vi i augusti se stjärnbilden Oxen, med Krabbnebulosan, gå upp i öster före soluppgången. Innan vi hälsar Oxen välkommen på vår morgonhimmel vet vi hur det gått för PoGO+. Följ rapporterna och bilderna från Mark Pearce via Twitter och Rymdkanalens rapporter. Gamla hemsidan för PoGOLite ger bakgrund. SSC (tidigare Rymdbolaget) har också information om PoGO.
