Curiositys förbryllande fynd på Mars – fossiler eller kristallspår?

Planeten Mars står högt upp på listan över de platser i solsystemet där liv kan förekomma, eller åtminstone ha förekommit, och den nyliga upptäckten av små, maskformade objekt på Mars har väckt frågan om huruvida det kan röra sig om ett fossilfynd.

Tidigare i januari mottog vi de senaste fotografierna från Marsströvaren Curiositys MAHLI (Mars Hand Lens Imager) där den nu befinner sig i närheten av den bergsrygg på Mars som är döpt efter astronomen Vera Rubin (Planetary Society har en översiktsartikel med många nya bilder).

Tittar man på fotografierna är det lätt att vid en första anblick tro att de föreställer ett antal maskar på en sten, men bilden är kraftigt uppförstorad och formationerna är i själva verket inte mer än ungefär 5 mm långa och 1 mm breda som störst – de flesta är ännu mindre. Detta är i sig uppseendeväckande; det hela liknar inte någon tidigare upptäckt på Mars. Nuförtiden kan vi vara tämligen säkra på att Mars för länge sedan har haft mer livsdugliga ytförhållanden än dagens karga, ogästvänliga ökenlandskap, men kan det verkligen vara så att det är spår av forna marsianer som Curiosity nu har upptäckt?

En som tror det är Barry DiGregorio, författare och Marskännare som är knuten till det privata University of Buckingham i England och dess Centrum för astrobiologi. Centret och dess mest namnkunnige medarbetare Chandra Wickramasinghe har tidigare både uppmärksammats och ifrågasatts för dåligt underbyggd forskning om liv i rymden. DiGregorio är bland annat upphovsman till böckerna Mars: The Living Planet och The Microbes of Mars och är således inte alls främmande för tanken på liv på den röda planeten. Han anser att de senaste Marsfynden bär anmärkningsvärda likheter med ordoviciska spårfossil, det vill säga fossil av organismer som levde på jorden under den geologiska perioden Ordovicium, vilken pågick mellan 488 och 443 miljoner år före vår tideräkning.

– Om inte spårfossil, vilken annan geologisk förklaring kan NASA tänkas ha? undrar DiGregorio i en intervju med rymdjournalisten Leonard David.

Intervjun publicerades även på space.com och har citerats i bland annat Aftonbladet och Vetenskapsradion.

Då kan vi fråga oss hur han kan vara så säker på sin sak innan objekten ens har analyserats. Skall någon som kallar sig forskare verkligen drista sig till att dra sådana slutsatser innan det finns konkreta bevis? Barry DiGregorio förefaller dock att vara ensam i sin övertygelse angående att det som Curiosity har upptäckt verkligen rör sig om spår av liv på Mars.

I samma artikel och sedan i en uppföljningsartikel, också hos space.com, citeras Ashwin Vasavada vid NASA JPL. Han är betydligt mer återhållsam.

– Angående spårfossiler på Mars, utesluter vi det inte, men det är definitivt inte den första slutsatsen som vi kommer att dra, säger han.

En närmare granskning av objektens utseende visar att de är kantiga, och Vasavada menar att det skulle kunna betyda ett samband med kristaller i berggrunden. Om kristaller i berggrunden av någon anledning löses upp lämnar de så kallade “gjutformar” efter sig, som sedan kan fyllas upp av annat material varpå det formade materialet senare kan släppas fritt av exempelvis erosion av berggrunden. Curiositys upptäckt kan med andra ord vara resultatet av en rent geologisk process.

Andra idéer som har kommit upp till ytan angående Mars-maskarna rör sig om bioturbation, det vill säga resultatet av levande organismers interaktion med olika lager av sediment. Det kan vara maskar eller andra organismer som gräver hål i sedimentet. Om hålen sedan åter fylls med sediment som fossileras och sedan exponeras som ett resultat av erosion, får vi samma fenomen som med kristallernas “gjutformar” i berggrunden. Det är bland annat detta som gör frågan om vad Curiositys upptäckt egentligen är så komplex, för erosion är någonting som förekommer i tämligen stor skala på Mars.

Ungefär vart 3:e Marsår (ca 5½ jordår), växer normala stormar upp till sand- och dammstormar som täcker hela planeten, och även om de aldrig blir så våldsamma som i filmen The Martian är de tillräckliga för att med tiden kraftigt erodera Marsytan och därmed kunna gräva fram både det ena och det andra som döljer sig i mark och berggrund. Därför bör vi i nuläget inte dra några slutsatser alls om “maskarna på Mars”, utan snarare vänta tills någonting kastar ytterligare ljus över saken.

Under tiden fortsätter Curiosity att ta spännande bilder på stenarna på Mars: du kan följa dem på Curiositys Mission Updates-blogg.