Björndjuren som kraschlandade på månen 2019 överlevde troligtvis inte kraschen, konstaterar en ny brittisk studie som testat djurens tålighet mot nedslagskrafter. Men enligt Ingemar Jönsson, svensk björndjursexpert, kan det ändå finnas hopp för de små gynnarna.
Det var 2019 som den israeliska månlandaren Beresheet kraschlandade på månen med hela sin last. I lasten fanns ett gäng björndjur, pyttesmå men extremt tåliga organismer som kan gå in i ett kryptobiotiskt tillstånd där de likt levande döda bidar sin tid för att sedan vakna upp igen när de känner att omgivningen är mer tillåtande vad gäller vatten, syre och trivsammare temperaturer.
Troddes först ha kunnat överleva
Populär Astronomi intervjuade 2019 Ingemar Jönsson, professor i teoretisk och evolutionär ekologi vid Högskolan i Kristianstad, som redan långt tidigare testat björndjurens tålighet i rymden. Det visade sig då att björndjuren mycket väl tålde både rymdens vakuum och majoriteten av den kosmiska strålningen. Det torde innebära att de israeliska björndjuren, förutsatt att de kraschlandat under en sten eller lite damm för att undvika den värsta strålningen, kanske skulle ha kunnat överleva månfärden trots allt och sedan dess legat i kryptosömn på månen.
Ny studie visar att björndjuren nog dog…
Kraschen och dess last har såklart väckt liv i frågan om kontaminering av andra himlakroppar och vad det kan få för konsekvenser. Således också frågan; kan björndjuren verkligen ha överlevt kraschen? Denna fråga ställde man sig i en ny studie på Queen Mary University of London och University of Kent.
De matade ett tjugotal björndjur med mossa och mineralvatten och försatte dem sedan i kryptobiotisk sömn genom att frysa ned dem under 48 timmar. Därefter placerades björndjuren två till tre åt gången i en ihålig nylonkula för att sedan avfyras i hög hastighet med hjälp av en lättgaskanon. Skotten med björndjuren avlossades mot en sandyta ett antal meter bort. Studien visade att björndjuren kunde överleva kollisioner i hastigheter på upp till 900 meter i sekunden och trycket från en chockvåg upp till 1,14 gigapascals (GPa). Allting över detta gör dem till mos.
Tråkigt nog innebär detta att björndjuren på månen nog inte överlevde kraschen. Månlandaren tros ha kraschat i en hastighet av bara några hundratal meter per sekund, men trycket från chockvågen när metallen slog i marken bör med råge ha överstigit 1,14 GPa.
…men det finns hopp!
Ingemar Jönsson tycker däremot inte att studien ska tilldelas särskilt mycket tyngd utan snarare betraktas som en pilotstudie. Han påpekar att djuren inte torkats ut innan experimentet gjordes, utan istället frysts ner vilket kan påverka resultatet. De har också använt en av de mindre tåliga björndjursarterna.
– Om forskarna istället använt någon av de björndjursarter som är bäst på att klara just uttorkning hade kanske fler av djuren överlevt studien. Jag antar att de ville använda samma art som i månkraschen, men det säger inte mycket om hur andra mer tåliga arter av björndjur skulle klarat samma påfrestningar, säger Ingemar Jönsson.
Han menar också att studien innehåller väldigt få prover vilket gör att man lämnat mycket utrymme åt slumpen att påverka resultatet rent statistiskt.
– De borde testat med olika arter och fler prover, just för att eliminera slumpen från resultaten. Enligt studien verkar de bara ha använt ett enda prov för varje delförsök med olika hastigheter och det är inte särskilt vetenskapligt, säger Ingemar Jönsson.
Panspermiteorin i förhållande till kraschen
En teori om hur livet uppstod på jorden är att det kan ha färdats hit via exempelvis asteroidnedslag innehållandes organismer som sedan utvecklats vidare här. Det förutsätter dock att organismer kan överleva ett så pass kraftigt nedslag. Men om panspermiteorin skulle gälla var det nog ändå inte björndjur som var de första besökarna utan snarare bakterier.
– Björndjur är ju trots allt ett flercelligt djur, förvisso väldigt litet, men mycket mer komplext än bakterier, säger Ingemar Jönsson. Bakterier hade varit intressanta att följa i rymden då det är mer troligt att dessa skulle kunna överleva en krasch. Bakterier kan också leva inne i mineraler där de inte i lika hög grad påverkas av UV-strålning utifrån.
Om ett björndjur ska överleva en krasch krävs att hela dess system överlever, vilket i en krasch inte är så troligt. Björndjur lever inte inne i mineraler utan i mossor och lavar eller vatten och utsätts därför direkt för vakuum och strålning vid en eventuell rymdresa med tillhörande krasch.
– Då är det ju mer intressant ur ett materialperspektiv, alltså att titta på hur de här djurens vävnader klarar extrem påverkan. Hur drar vävnaden ihop sig för att skyddas mot olika faktorer? Allt sådant är av intresse för att kunna tillämpas i framtida materialvetenskap, säger Ingemar Jönsson.
Fortsättning följer kanske
Trots att den brittiska studien lämnar mycket att önska i tillvägagångssätt och analysresultat ser det dystert ut för björndjuren på månen. Även om de skulle ha överlevt kraschen har de troligtvis inte överlevt någon längre tid, vilket kanske däremot är positivt ur perspektivet att vi inte bör smitta ned andra himlakroppar med liv från jorden.
Vad känner du över månbjörndjuren nu? Kan de ändå vara vid liv?
– Ja, det kan de nog vara även om chansen inte är så stor, säger Ingemar Jönsson. Men om de överlevt och vi kunde hämta tillbaka dem hade det varit väldigt intressant att undersöka dem och försöka förstå hur de möjligen kan ha överlevt. Problemet är att vi då hade behövt veta vad de utsatts för under och efter kraschen och sådana data har vi ju inte. Men det är klart att det hade varit kul att lägga dem i vatten och se dem kravla vidare!
- KLICKA HÄR för att ta del av den brittiska studien.
- KLICKA HÄR för att läsa mer om Ingemar Jönsson och hans forskning om björndjur (från Populär Astronomi nr 3 2019)
