Klicka för att läsa Henrik Sandgrens artiklar om ljusföroreningar i Populär Astronomi 2014/2 och 2014/3.Nobelpriset i fysik 2014 går till en uppfinning som ger oss billigare och energisnålare belysning – men som redan nu hotar tillgången till mörka, stjärnklara himlar. Henrik Sandgren, frilansjournalist och amatörastronom, har skrivit om ljusföroreningar i Populär Astronomis senaste två nummer. Den som lyser starkt måste också lysa smart, tycker han.
Ett av skälen till att vilja minska ljusföroreningar är att det går åt stora mängder energi till att lysa upp himlen, där ljuset inte gör någon nytta för oss. Genom att ha bättre reflektorer på gatubelysning kan man sänka effekten på lampan, och därmed minska energiåtgången samtidigt som himlen blir mörkare, vilket gör att man kan sänka effekten ännu mer och så vidare. Man gör helt enkelt lyktorna mer effektiva, och mängden ljusföroreningar hänger ihop med energiåtgången.
Årets Nobelpris i fysik gick till Isamu Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura för att ha uppfunnit den mycket energisnåla och på alla sätt och vis fantastiska LED-lampan. När lamporna blir mer effektiva kan man tänka att det är ett naturligt och viktigt steg i arbetet mot överbelysning. Men på flera håll har det istället uppmärksammats att LED-belysningen förvärrar problemen! Hur?
Ett misstag man kan göra är att bara byta den gamla belysningen mot LED-belysning utan att sänka effekten, med resultatet att den lyser extremt starkt. Men ett annat problem som kan vara svårare att åtgärda är att LED-lamporna lyser med ett vitt, blåaktigt sken.
Vi människor ser väldigt bra i just den blåa delen av spektrumet, så det borde egentligen vara den optimala lampan. Men att vi ser bra i den delen av spektrumet betyder bland annat att ögonen anpassar sig lätt till ljuset. Det i sin tur betyder att det fördärvar mörkerseendet tämligen effektivt. Om lamporna är felriktade så att de bländar, vilket är mer regel än undantag att de är, kan situationen förvärras genom att byta till LED-belysning. Utöver detta sprids det blåaktiga ljuset bättre i atmosfären än det gulaktiga skenet från natriumlampor. Himlen är som bekant oskyldigt blå.
Kunskaperna om ljusföroreningar är små utanför astronomikretsar, och i den mån folk ens vet vad det är för något avfärdas det ofta som något bara amatörastronomer intresserar sig för för att kunna se fler stjärnor.
Men det påverkar både djur och människor negativt på många sätt.
Jag är övertygad att om fler fick uppleva en mörk stjärnhimmel så skulle fler också börja värdesätta den.
Ljusföroreningar är egentligen som vilken miljöförstöring som helst, men med en viktig skillnad; de är förhållandevis lätta att åtgärda, och resultatet syns direkt. Minskar vi koldioxidutsläppen kommer inte jorden bli svalare imorgon. Släcker man lampor blir det mörkt direkt.
Astronomin har redan försvunnit ur folks vardag, och vi har gått miste om både ett kulturarv och en naturupplevelse. Det sista vi behöver är att förvärra situationen med ännu mer ljus.
Nu vill jag inte på något sätt påstå att LED-lampor inte är bra. Jag har själv bland annat en ficklampa som lyser som en strålkastare, med bara ett fåtal batterier och en livslängd på tiotusentals timmar.
Jag tror att teknik som dessa fantastiska japaner fått sitt välförtjänta Nobelpris för kan vara till stor nytta för mänskligheten, och att det är en teknik som övrigt liv kan ha glädje av genom att mänskligheten minskar sina energiuttag. Men för att kunna ta tillvara på möjligheterna är det nog klokt att först se riskerna, och det gäller att man använder tekniken på rätt sätt.
Ett första steg kan då vara att rikta belysningen dit den behövs, och inte upp i himlen eller i folks ögon.
Henrik Sandgren
Vidare läsning om LED-lampor och ljusföroreningar: International Dark Sky Association skriver med anledning av Nobelpriset, och det gör även tyska gräsrotsforskningsprojektet Loss of the Night; en artikel från Universe Today (januari 2014) och en notis i DN om potentiella problem för ekosystem. Diskutera gärna i sociala medier under hashtaggen #släckinstjärnorna
